Riksdagens skrivelse Nr 423. 19 kommer att materialet numera ofta är av sådan beskaffenhet, att de efter relativt kort tid komma att bli oanvändbara. Redan nu äro de båda universitetsbiblioteken försedda med viss fotografisk utrustning, som möjliggör reproduktion av materialet i form av fotostatiska kopior och smalfilmsbilder. Erfarenheterna av den under det pågående kriget utförda arkivfotograferingen inom olika statsinstitutioner hava givit vid handen, att det numera är möjligt att för rimliga kostnader medelst fotografering reproducera även mycket stora arkivmassor. Det synes på grund härav ligga nära till hands att en utredning verkställes, om det icke skulle vara tekniskt möjligt att för överkomlig kostnad medelst fotografering överföra större eller mindre del av tidningssamlingarna på ett beständigare material än tidningspapper i ett format, som utgjorde blott en bråkdel av det ursprungliga. Med hänsyn till vad nu anförts hava revisorerna velat fästa riksdagens särskilda uppmärksamhet på frågan om tryckeriernas leveranser till kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken. Yttranden hava avgivits av riksbibliotekarien och kanslern för rikets universitet, som bifogat yttranden av överbibliotekarierna och de mindre konsistorierna vid universiteten i Uppsala och Lund. Riksbibliotekarien har framhållit, bland annat, följande. Det problem, som beröres i riksdagens revisorers berättelse, d. v. s. problemet om kungl. bibliotekets möjlighet att ordna och för framtiden bevara det tryck, som på grund av leveransplikten årligen till dem överlämnas, har länge inom biblioteket varit föremål för övervägande. Ur forskningssynpunkt måste det anses som ett intresse att så mycket som möjligt av vår tids tryckproduktion bevaras till framtiden, men att bevara allt, som i tryck utkommer, kan givetvis aldrig komma i fråga. Någon inskränkning i bevarandet av den egentliga bokproduktionen lärer emellertid icke lämpligen kunna förutsättas, utan torde eventuella begränsningsåtgärder komma att beröra dels tidningarna, dels det s. k. småtrycket, d. v. s. det tryck, som icke faller inom bokhandelns område utan har karaktär av tillfällighetstryck (program, affischer, smärre års- och revisionsberättelser, mindre reklam- och affärstryck m. m.). Då frågan om helt eller delvis bevarande av dessa båda kategorier av tryck har väsentligen olika karaktär, har riksbibliotekarien i en närmare redogörelse behandlatdem var och en för sig. Kanslern för rikets universitet har förordat, att den av revisorerna ifrågasatta utredningen kommer itill stånd. Vad angår formen för en sådan utredning, har kanslern instämt med vad överbibliotekarien i Lund och mindre akademiska konsistoriet därstädes anfört, nämligen att denna utredning lämpligen borde uppdragas åt cheferna för de berörda biblioteken. Revisorerna hava genom sin här verkställda utredning påvisat behovet av att åtgärder nu vidtagas för nedbringande av utrymmesbehovet för leveranslryck. Samtliga hörda myndigheter hava ock vitsordat behovet av att det av revisorerna väckta spörsmålet utredes. Enligt riksdagens mening måste starka skäl tala för att omedelbara åtgärder vidtagas för genomförandet av en rationell sovring av det tryck som bör bevaras. I första hand synes därvid böra övervägas, om det icke vore tillräckligt att litteratur av mindre värde
