Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 3 3 KAP. Om delaktighet i brott och om försök till brott m. m. 13 §. Har någon påbörjat utförandet av visst brott, utan att detta till fullbordan kommit, skall han, i de fall lagen utsätter, straffas för försök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Straff för försök skall ej, utom i fall varom särskilt är stadgat, ådömas den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller annorledes, föranlett att brottet ej fullbordats. Straffet för försök sättes under vad å den fullbordade gärningen följa bort; dock att till straffarbete på livstid må dömas i de fall som i lagen särskilt utsättas och att lägre straff än straffarbete ej må ådömas, där minsta straff för det fullbordade brottet är straffarbete i två år eller däröver. 14 §. Straff som i lagen utsättes för det fall att någon genom brott bereder sig vinning eller tillägnar sig något skall jämväl tillämpas, då gärningsmannen avsiktligen bereder annan vinning eller tillägnar annan något. 4 KAP. 14 §. Begär någon, efter det han genom laga kraftvunnet utslag blivit dömd för brott som i 20, 21, 22 eller 23 kap. sägs, sådant i dessa kap. avsett brott, för vilket särskilt stadgande finnes om förhöjt straff för det fall att brottet är grovt, skall straffet för återfallet bestämmas enligt det stadgandet, där ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den tid som mellan dem förflutit eller eljest särskilda skäl däremot äro. Är återfallet snatteri, bodräkt, bedrägligt beteende eller undandräkt, skall, där ej särskilda skäl äro mot förhöjt straff för återfall, dömas till fängelse eller straffarbete i högst två år. Lika med brott som nu sagts skall anses delaktighet i sådant brott. Utländsk straffdom må tillmätas samma verkan som svensk. 5 KAP. 4 §. Ej må brott, som någon begått, innan han fyllt aderton år, honom tillräknasl till sådan förhöjning av straff för återfall i brott, varom i 4 kap. 14 § förma es. 16 §. De i 14 och 15 §§ .bestämda tider skola räknas i allmänhet från den dag brottet begicks, men 1 de fall, som i 15 kap. 17, 18 eller 21 § eller i 17 kap.