22 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 7 Begår den som är i gäldenärs ställe gärning som i detta kapitel sägs, skall han straffas såsom vore han själv gäldenär. Borgenär, som i fall varom i 4 § förmäles tager eller låter åt sig utlova betalning, säkerhet eller annan förmån, straffes för medverkan till brottet endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller handlar i hemligt samförstånd med gäldenären. 24 KAP. 11 §. Tager någon - femtio riksdaler. Brottet må ej, där det endast förnärmar enskild persons rätt, åtalas av annan än målsägande. 14 §. Den, som olovligen fiskar i annans fiskevatten eller sätter ut fast fiske-, redskap i vatten, där fiskerätt tillkommer varje svensk undersåte, eller genom grävning eller annorledes drager till sig annans fiske eller genom stängsel eller fiskeredskap avhåller fisk från annans fiskevatten, dömes till böter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, till fängelse i högst sex månader. Missbrukar delägare sin rätt i samfällt fiske, vare straffet böter. Brottet må ej, där det endast förnärmar enskild persons rätt, åtalas av allmän åklagare med mindre det av målsägande angives till sådant åtal. 16 §. Sätter i något av de fall, som i 11 eller 14 § sagda äro, förbrytare sig till motvärn emot den, som egendomen äger, innehaver eller vårdar, eller emot dess folk, då någon av dem vill honom från gärningen hindra, eller av honom taga åter vad han åtkommit, eller ock fråntaga honom det, som till vedermäle av gärningen kvarhållas må; vare lag som i 20 kap. 6 § sägs. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943; och skall med avseende därå iakttagas: - 1. Genom denna lag upphäves lagen den 14 juni 1901 angående ocker. 2. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas. 3. Genom denna lag göres ej ändring i vad hittills gällt om rätt till vad som finnes å skog eller mark; och vare sålunda icke tillåtet att där utan lov taga vindfälle eller annat sådant, växande gräs, torv eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda. Vad någon olovligen sått eller planterat å annans jord, vare förverkat till den som jorden lagligen innehaver. 4. I stället för vad 16 § punkt 6 förordningen den 16 februari 1864 om
