54 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. något jämväl skall tillämpas, då gärningsmannen avsiktligen bereder annan vinning eller tillägnar annan något. I anledning av detta tillägg har den av de sakkunniga föreslagna nya lydelsen av kapitelrubriken ändrats. 4 KAP. Om samlnanträtfande av brott samt om förändring av straff; så ock om återfall i brott. 14 §. I detta lagrum meddelas för närvarande vissa allmänna föreskrifter om återfall i brott. Sålunda stadgas bl. a., att där lagen utsätter särskilt straff för den som ånyo begår brott, skall detta straff ej ådömas, utan då återfall skett sedan den brottslige till fullo undergått det för förra brottet honom ådömda straffet. Även om detta till fullo verkställts, må ej dömas till särskilt straff för återfall, därest den straffade, sedan verkställigheten avslutades och innan det nya brottet förövades, under en tid av tio år varken begått gärning, som i förhållande till det förra brottet utgör återfall, eller för sådan gärning undergått bestraffning. Särskilt högre straff för återfall är stadgat beträffande vissa brott i 20 och 21 kap., nämligen stöld, snatteri, inbrott samt rån och försök därtill. Endast vid dessa brott skall således enligt gällande lag tillämpas en förhöjd straffskala för återfall och blott dessa brott äro återfallsgrundande. Straffrättskommittén har föreslagit att i 4 kap. 14 § meddelas en för förmögenhetsbrotten gemensam regel om återfall, upptagande icke blott de allmänna förutsättningarna för återfallsstraff utan även verkan av återfall. Dock bibehålles i 5 kap. 4 § den där upptagna föreskriften, att brott som någon begått innan han fyllt aderton år icke må tillräknas honom till förhöjning av straff för återfall.- Enligt den av kommittén föreslagna bestämmelsen skola samtliga förmögenhetsbrott vara återfallsgrundande i förhållande till andra sådana brott. Även försöksbrott liksom delaktighet i brott skall kunna verka återfallsgrundande. När återfall föreligger, skall straffet enligt vissa närmare angivna regler utmätas inom en strängare straffskala, såvida ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den tid som mellan dem förflutit eller eljest särskilda skäl däremot äro. Föreskriften är således icke tvingande. Särskilda regler om återfallspreskription ha icke meddelats. Den nu gällande förutsättningen för återfallsstraff, att den brottslige till fullo undergått straff för det tidigare brottet innan det nya brottet förövades, har borttagits och ersatts med en föreskrift att verkställighet av straff för det tidigare brottet skall ha börjat. Utländsk straffdom och straffverkställighet må enligt förslaget tillmätas samma verkan som svensk. I fråga om verkan av återfall ansluter sig den föreslagna bestämmelsen till den av kommittén genomförda uppdelningen av åtskilliga brott i olika
