Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

7Û Kungl. Maj:ts proposition nr 4. kunnigas förslag vidtagits sådan ändring i första stycket av förevarande paragraf, att ansvar för stämpling till högförräderi eller krigsförräderi kommer att inträda, där straff ej är förskyllt för högförräderi eller krigsförräderi eller för försök därtill. Genom denna ändring kan bestämmelsen om straff för stämpling till krigsförräderi bliva tillämplig å den som gjort försök till krigsförräderi men trätt tillbaka på sådant sätt att han ej kan fällas till ansvar för försöket. Såsom berörts vid 23 § ha de sakkunniga föreslagit vissa ändringar även i 24 § andra stycket men av skäl som angivits vid 23 § har stycket ansetts böra bibehällas i sin nuvarande lydelse. 28 §. Emedan 3 kap. 11 § enligt förslaget skall upphävas, har den nuvarande hänvisningen till nämnda lagrum borttagits ur förevarande paragraf. I stället ha anhöriga, som under viss förutsättning skola vara undantagna från ansvar enligt paragrafen, i enlighet med straffrättskommitténs förslag angivits genom en uppräkning. Beträffande denna mä hänvisas till vad som yttras i det följande vid behandlingen av 20 kap. 3 §. 10 KAP. Om brott emot offentlig myndighet. 17 §. I förevarande paragraf, som avser befriande av fånge, häktad eller för brott kvarhållen person, stadgas för närvarande i andra stycket straff för försök till dylik handling, där det sker medelst våld. Ett försök att genom list eller annorledes, utan våld, åstadkomma befriandet är däremot icke straffbart. På förslag av de särskilda sakkunniga har försöksbestämmelsen .utsträckts till att omfatta även sistnämnda fall. I samband därmed har paragrafens uppställning ändrats så, att det fullbordade brottet behandlas i första och andra styckena och försöket i tredje stycket. 18 a §. I 3 kap. 9-11 §§ behandlas för närvarande olika fall av s. k. efterföljande delaktighet. Den form därav, som plägar benämnas reell faution och som består exempelvis i köp eller försäljning av genom brott åtkommet gods eller omarbetning därav, har straffrättskommittén funnit böra behandlas såsom ett självständigt brott och upptagas bland förmögenhetsbrotten. Kommittén har därför föreslagit, att hithörande delar av 3 kap. 9-11 §§ jämte bestämmelserna om det närliggande brottet tjuvgömmeri hänföras till en ny brottstyp, benämnd häleri, vilken behandlas i 21 kap. 6 § av förslaget. De återstående delarna av 3 kap. 9-11 §§, vilka handla om döljande av brottsling, undanröjande av bevis om brottet och annan s. k. personlig faution, ha i samband därmed enligt kommittéförslaget överflyttats till 10 kap.