Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 75 något verkligt behov av att låta bestämmelsen omfatta de nu ej straffbelagda fallen, då någon förnekar icke sin egen underskrift utan äktheten av handling som utfärdats av annan. Då, såsom förut berörts, hela 12 kap. snart torde bliva underkastat en genomgripande revision, synes det böra anstå med avgörandet av frågan, i vilken utsträckning förnekande av en handlings äkthet bör vara straffbart. Det nu i 22 kap. 13 § givna stadgandet i detta hänseende har därför oförändrat överflyttats till förevarande lagrum. Den hithörande åtalsbestämmelsen i 22 kap. 21 § har i enlighet med kommitténs förslag fått bortfalla, då brottet bör ligga under allmänt åtal. 11 §. På förslag av de särskilda sakkunniga har det i denna paragraf beharfllade brottet, flyttande av gränsmärke med mera, gjorts straffbart redan på försöksstadiet. 16 §. Beträffande förevarande paragraf, som gäller utprångling av falskt mynt eller falsk penningsedel, ha de särskilda sakkunniga föreslagit, att den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om straffnedsättning, där gärningen yppats innan skada skett, utbytes mot en bestämmelse om ansvar för försök till utprångling. Överståthållarämbetet har häremot anmärkt, att den föreslagna avfattningen gåve vid handen att utprångling icke vore fullbordad med mindre förfarandet lyckats, medan enligt vedertagen tolkning med utprångla förstodes att någon utgåve eller sökte utgiva myntet eller sedeln. Enligt ämbetets mening borde den hävdvunna tolkningen av uttrycket bibehållas, varför den särskilda försöksbestämmelsen i andra stycket borde utgå. I stället borde såsom nu finnas möjlighet till straffnedsättning, där brottet yppats innan skada skett. Enligt gängse språkbruk torde uttrycket utprångla icke omfatta det fall, att någon försökt men ej lyckats utgiva mynt eller sedel till annan. Det synes vara en fördel, att ordet användes med sin vanliga innebörd i lagtexten och att försök att utgiva falskt mynt eller falsk sedel behandlas som försök till brott och ej såsom fullbordat brott. 17 §. På förslag av de särskilda sakkunniga har försöksbestämmelsen i denna paragraf i likhet med övriga motsvarande försöksbestämmelser i förslaget avfattats i form av en hänvisning till 3 kap. 21 §. I nuvarande 22 kap. 17 § stadgas ansvar för den som i orlovssedel eller annan sådan enskild handling, som i 12 kap. 5 § niimnes, uppgiver vad han vet osant vara och därav annan vilseledas eller skadas kan. I samma kapitel stadgas vidare ansvar, i 8 § sista stycket för falsk utsaga om frihet från Departe menta- che /en. Departe- ments- chefen.
