Departe- menta- chefen. 74 Kungl. Maj:ts proposition nr /L. 10 §. Då stadgandet i 22 kap. 2 § punkt 5 om förstörande eller obrukbargörande av handling även avser allmänna handlingar, har i samband med dess överflyttning till 12 kap. 5 a § hänvisningen i 10 §, som handlar om förfalskning av utländsk allmän handling, utsträckts till att avse även förstörande eller obrukbargörande av sådan handling. Därjämte har i enlighet med kommittéförslaget paragrafens lydelse jämkats, så att den nuvarande svårtolkade hänvisningen till 4 och 5 §§ ersatts med särskilda straffskalor. 10a §. I nuvarande 22 kap. 18 § stadgas bötesstraff för den som svikligen begagnat sig av orlovssedel, pass eller annat dylikt bevis, som är utgivet för annan. Straffrättskommittén har föreslagit, att stadgandet med vissa jämkningar i brottsbeskrivningen och med straffsatsen skärpt till fängelse eller böter överföres till första punkten i förevarande nybildade paragraf. I en andra punkt har kommittén föreslagit ett stadgande om ansvar för den som utlämnar pass eller annat sådant bevis att brukas av annan än den för vilken beviset är utfärdat. Överståthållarämbetet har yppat tvivel, huruvida denna bestämmelse vore erforderlig. Den som utlämnade pass eller annat bevis att brukas av annan än den för vilken beviset vore utfärdat, gjorde sig nämligen enligt ämbetets mening skyldig till delaktighet i sådant brott, som behandlades i första punkten, nämligen i brottet att bruka bevis som är utfärdat för annan. I brottsbeskrivningen i första punkten har i detta sammanhang ej ansetts böra vidtagas annan ändring än en formell jämkning av samma slag som skett i 5 §. Den föreslagna straffskärpningen torde vara av betydelse särskilt med hänsyn till vådan av att falska pass begagnas. Vad angår andra punkten, innefattar givetvis utlämnande av pass eller annat dylikt bevis till olovligt bruk delaktighet i ett efterföljande olovligt brukande. Gärningen bör emellertid kunna bestraffas utan att det skall behöva påvisas att olovligt brukande ägt rum. Den som yrkesmässigt tillhandahållit pass, utställda på annan person än mottagaren, bör sålunda kunna straffas, även om det icke kan bevisas att någon använt passen. Jämväl i denna del synes en omedelbar lagändring påkallad. Om de föreslagna bestämmelserna antagas, torde viss jämkning böra vidtagas i 15 § passkungörelsen den 31 maj 1940. 10b §. Nuvarande 22 kap. 13 § innehåller en bestämmelse om ansvar för den som mot bättre vetande nekar sin hand och förskrivning, d. v. s. förnekar sin underskrift på skuldebrev eller annan dylik handling. Straffrättskommittén har föreslagit, att denna bestämmelse flyttas till förevarande lagrum och utvidgas till att omfatta förnekande av äktheten utav handling som avses i 12 kap. Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt, om det föreligger
