Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr lr. 77 försöksbestämmelser i förslaget givits formen av en hänvisning till 3 kap. Av skäl som angivits vid nämnda kapitel har ett av de sakkunniga föreslaget särskilt straffminimum av ett års straffarbete ansetts böra utgå. 3 §. I enlighet med vad de särskilda sakkunniga föreslagit har i denna paragraf införts en bestämmelse om ansvar för försök till dödande i hastigt mod. Försök till dråp är för närvarande icke straffbelagt med mindre gärningen innefattar brott av annan art, såsom fullbordad misshandel, resande av livsfarligt vapen, sprängämnesbrott etc. Såsom i motiven till den nya bestämmelsen anförts av de sakkunniga är det svårt att förstå varför ett försök till dråp - t. ex. medelst strypning eller nedstörtning från en brant, knuffande av en person från ett tåg eller framför en automobil - icke skulle vara straffbart därest uppsåtet att döda vore fullt klart men ingen kroppsskada inträffat. Detta förhållande har också vid åtskilliga tillfällen framhållits såsom en brist i den gällande strafflagen. 8 §. I denna paragraf regleras vissa bevisnings- och kausalitetsspörsmål, som uppstå då flera deltagit i misshandel med dödlig utgång och det ej kan utrönas vilken eller vilka tillfogat den döde i och för sig eller i förening livsfarliga skador. För att klargöra att såväl mordförsök som dråpförsök falla utanför tillämpningsområdet för 8 §, i vilken stadgas lägre straffmaximum än i 2 och 3 §§, har i paragrafen uttryckligen stadgats, att den icke skall tillämpas där gärningen eljest är belagd med högre straff. 10 §. I denna paragraf stadgas straff för den som misshandlat annan så att denne därav fått svår kroppsskada, därest sådan skada var åsyftad. De särskilda sakkunniga ha föreslagit att straff för försök till sådan misshandel införes. Stockholms rådhusrätt, länsstyrelsen i Gävleborgs län samt föreningen Sveriges stadsdomare ha ifrågasatt lämpligheten av att försöksstraff införes. Det rnotte namligen svårigheter att fastställa, att en gärningsman som ej kommit langre an till försök hade åsyftat att tillfoga sådan svår kroppsskada som i paragrafen förutsattes. Göta hovrätt åter har med hänsyn till bevissvårigheterna förordat att utsträcka straffbarheten till att omfatta även försök till misshandel av det mindre grova slag som behandlas i 12 §. De påpekade svårigheterna kunna väl orsaka, att försöksstraff icke kommer till tillampning då det är ovisst vad gärningsmannen åsyftat, men de synas icke bora föranleda, att man avstår från att straffbelägga försök till Sådan 8Iov misshandel som avses i 10 § i fall då den åsyftade skadan är uppenbar. Forsiktigheten synes bjuda att icke i detta sammanhang utsträcka det straffbara området till försök som avser mindre grov misshandel. Deparle menfs- chefen .