Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/246

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Departe- menta- chefen. 34 Kungl. Muj:ts proposition nr 4. farande. Visserligen kunde enligt 6 § i kommittéförslaget frihetsstraff utmätas även för normala fall av egenmäktigt förfarande, men dels vore straffskalan enligt nämnda paragraf för normalfall lindrigare än enligt 2 §, som eljest torde komma att vanligen tillämpas vid tillgrepp av cykel, och dels finge brottet, om det betecknades såsom egenmäktigt förfarande, en rubricering som i allmänhetens ögon gåve det en väsentligt lindrigare innebörd än stöld och snatteri. En snäv tolkning av det i brottsbeskrivningen beträffande stöld och snatteri använda begreppet tillägna med stränga krav på bevisning om uppsåt hos gärningsmannen att tillägna sig det tillgripna vore därför icke önskvärd. En uppgift av gärningsmannen, att han blott haft för avsikt att tillfälligt bruka det tillgripna, torde enligt hovrättens mening i de flesta fall ej böra föranleda att gärningen bedömdes allenast såsom egenmäktigt förfarande. Inom hovrätten över Skåne och Blekinge har anförts, att åtskilligt talade för att tillgrepp av cykel liksom hittills borde bestraffas såsom stöld även då gärningsmannen endast begagnat och därefter bortkastat cykeln och alltså icke tillägnat sig densamma i den bemärkelsen, att han gjort den till sin. Ordet tillägna behövde emellertid icke tolkas på sistnämnda sätt, varför den föreslagna avfattningen kunde lämnas oförändrad. Sveriges advokatsamfund åter har såsom en förtjänst hos förslaget särskilt framhållit, att enligt detta för stöldansvar fordrades uppsåt hos gärningsmannen att mera varaktigt tillägna sig det tillgripna. För att stöld skall föreligga fordras enligt kommittéförslaget bland annat, att någon olovligen tager annans sak med uppsåt att tillägna sig den. Genom denna beskrivning av brottshandlingen har stöldbrottet erhållit en noggrannare bestämning än den som för närvarande gives i 2o kap. 1 §. Beskrivningen överensstämmer nära med den som nu förekommer bland annat i 20 kap. 2 §. Föremålet för tillgrepp skall enligt den föreslagna avfattningen utgöras av sak, varmed enligt vedertaget juridiskt språkbruk avses även penningar. Någon ändring i denna avfattning, såsom i ett yttrande ifrågasatts, torde icke vara erforderlig. För stöld förutsättes icke, såsom enligt gällande rätt, att saken har marknadsvärde. Dock fordras alltid att tillgreppet skall innebära skada. Såsom stöld blir följaktligen att bedöma t. ex. tillgrepp av en sparbanksbok, varigenom en förmögenhetsöverföring sker ehuru boken i och för sig icke har marknadsvärde. I vad sålunda föreslagits synes icke föreligga anledning att vidtaga någon ändring. I kravet på att gärningsmannen skall ha förövat tillgreppet med tillägnelseuppsåt torde, såsom kommittén angivit, ligga att ett tillgrepp som blott avsett ett mera tillfälligt nyttjande av det tillgripna icke blir att betrakta såsom stöld. Olovligt tillgrepp skall bedömas såsom stöld om gärningsmannen haft uppsåt att göra saken till sin men eljest såsom egenmäktigt förfarande. Det torde sålunda kunna antagas, att tillgrepp av cykel jämväl enligt förslagets brottsbestämning kommer att bedömas såsom stöld även i många fall när gärningsmannen endast tillfälligt nyttjat cykeln. Även då gärningen bedömes såsom egenmäktigt förfarande. kan den emellertid ofta vara förtjänt