Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 87 barn i kretsen av de privilegierade, må erinras att styvbarn i många fall tillika äro att anse som fosterbarn, och det synes vara motiverat att bodräktsprivilegiationen omfattar dessa fall men ej de övriga. Att med syskon ej förstås sammanbragta barn torde vara tydligt. Tillräckliga skäl synas icke föreligga att medtaga dessa eller att utsträcka privilegiationen till svärföräldrar samt måg och svärdotter eller dem som utan äktenskap sammanbo med varandra. 4 §. Gällande lag upptager i 4 § ett antal specialfall av stöld med en strängare straffskala än den vanliga, i det att straffet i regel utgör straffarbete i högst fyra år. Straffrättskommittén har föreslagit att uppräkningen av kvalificerade fall av stölder ersättes med en allmän bestämmelse. Enligt denna skall, då brott som förut i kapitlet är sagt, d. v. s. stöld eller bodräkt, med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse som grovt, för grov stöld dömas till straffarbete i högst sex år. Till denna allmänna bestämmelse har kommittén fogat ett andra stycke med vissa exempel på omständigheter som böra heaktas vid bedömande huruvida ett brott är grovt, nämligen att brottet förövats medelst inbrott eller avsett sak som någon burit på sig, att gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller att gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Det i första stycket förekommande uttrycket "brott som förut i detta kap. är sagt" har Göta hovrätt, med hänsyn till att 2 § avser brott som är att anse som ringa, velat utbyta mot "brott som i 1 och 3 §§ av detta kapitel är sagt". Beträffande det i andra stycket nämnda fallet att gärningsmannen varit försedd med vapen har överståthållarämbetet påyrkat en avfattning som bättre skulle klargöra att stölden borde anses som grov endast om gärningsmannen medfört vapnet för stöldens förövande. Den föreslagna bestämmelsen om grov stöld synes utgöra en lämplig ersättning för de nuvarande, ur flera synpunkter otillfredsställande stadgandena om särskilda fall av kvalificerad stöld. Erinringar ha i yttrandena framställts allenast mot avfattningen. Den i första stycket förekommande hänvisningen, som Göta hovrätt funnit formellt mindre tillfredsställande, kan icke gärna missförstås och är ägnad att understryka att stöld som avser ringa värde kan vara att bedöma som grov med hänsyn till omständigheterna vid brottet. Då de i andra stycket angivna omständigheterna blott äro exempel, torde någon närmare förklaring i lagtexten icke vara erforderlig i de hänseenden överståthållarämbetet angivit. - 5 §. Denna paragraf, som behandlar rån, motsvarar hela 21 kap. i gällande lag med Unfianfag dock för 10 §, som avser utpressning och i förslaget har sin motsvarighet i 21 kap. Beträffande råntvånget har straffrättskommittén med en jämkning i förDeparle menta- chefen.
