Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/268

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


lûö Kungl. Maj:ts proposition nr 4. stycket av förevarande paragraf föreslagit en bestämmelse om straff för den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider oriktig eller vilseledande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom. I andra stycket har stadgats straff för oriktiga eller vilseledande uppgifter av vissa till aktiebolag eller annat företag knutna personer, varvid något liknande krav beträffande syftet med uppgiften icke uppställts men i stället fordrats att uppgiften skall vara ägnad att påverka bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada. Straffet är enligt båda styckena fängelse eller straffarbete i högst fyra år eller, där brottet år ringa, böter. För handling som avses i andra stycket och som sker av grov vårdslöshet, skall straffet vara fängelse eller böter. Göta hovrätt, som funnit kriminaliseringen av de i denna paragraf angivna förfarandena i stort sett synnerligen välgrundad, har ifrågasatt, om icke räckvidden av första stycket borde begränsas så .att det komme att gälla allenast uppgifter beträffande varor, värdepapper och dylikt. Fastigheter och rättigheter, vilka icke vore föremål för någon prissättning i allmänna marknaden, borde nämligen måhända undantagas. Beträffande andra stycket har svenska bankföreningen befarat, att stadgandet skulle komma att drabba även det lojala samlandet av dolda reserver inom ett affärsföretag. Det syntes föreningen vara av största vikt att bestämmelsen bleve omarbetad, så att det bleve fullt klart att genom densamma icke skulle läggas hinder i vägen för företagens strävan att konsolidera sin ställning. En framkomlig väg för sådan omarbetning vore måhända att beträffande uppgift, som vore ägnad att framställa företagets ställning såsom sämre än den verkliga, för straffbarhet kräva skadeuppsåt, medan ett förgyllande av ställningen alltjämt såsom föreslagits skulle bestraffas oavsett uppsåtet. Jämväl Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare ha hemställt om en avfattning, som klart angåve att det lojala samlandet av dolda reserver icke drabbades av ansvar. Stockholms handelskammare har även begärt förtydligande för att klargöra, att ett förgyllande av ställningen med avseende på värderingen av tillgångarna understundom borde gå fritt från ansvar. Det kunde nämligen vara befogat och påkallat att under en svårartad lågkonjunktur tillämpa värderingsgrunder, som med hänsyn enbart till dagsläget kunde betecknas såsom alltför optimistiska. Sveriges advokatsamfund har anfört att ett offentliggörande, som skedde endast genom att på sätt lag föreskreve ingiva ett företags balansräkning till myndighet, knappast kunde jämställas med annat spridande av oriktiga uppgifter, helst som en balansräkning i och för sig vore föga ägnad att tjäna till ledning vid bedömandet av ett företags ekonomiska ställning. Det vore för övrigt ovisst i vilken utsträckning de särskilda styrelseledamöterna bleve ansvariga för åtgärder som vidtoges å företagets vägnar. Enligt samfundets mening hade kommittén ej anfört övertygande skäl för att det vore önskvärt att låta straff inträda oberoende av om särskild avsikt att begå brott förelegat och även vid grov vårdslöshet. Slutligen efterlyste samfundet en noggrann uppdragning av gränsen mellan straffbara 0011