Kungl. Maj:ts proposition nr /t. 115 skingring förtjäna en mildare bedömning, har såsom ett sätt att förverkliga detta önskemål ifrågasatt, att det förskingrades värde icke skulle anföras såsom en omständighet av betydelse för prövningen huruvida brottet är ringa. Liksom stöld och bedrägeri omspänner även förskingringsbrottet fall av mycket skiftande svårhetsgrad, och det synes vara en tillfredsställande anordning att de lindrigare fallen behandlas för sig och åsättas en särskild benämning. Att i större utsträckning än förslaget föranleder hänföra pcnningförskingring till förevarande lagrum synes dock av skäl som angivits vid 1 § icke tillrådligt. Vad brottsbeteckningen angår synes undandräkt utgöra en lämpligare benämning än övriga som kunna ifrägakomma. 3 §. I denna paragraf har straffrättskommittén föreslagit bestämmelser för det fall att förskingring med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse som grov. Straffet är straffarbete i högst sex år. Såsom exempel på omständigheter, som särskilt skola beaktas vid bedömande huruvida brottet är grovt, har i andra stycket nämnts, att gärningsmannen missbrukat ansvarsfull tjänsteställning eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring, eller att gärningen eljest är av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Förskingring av ämbets- eller tjänsteman i ansvarsfull ställning bör, enligt vad kommittén framhållit i motiven, regelmässigt bedömas såsom grov. Enligt motiven skall därjämte, vare sig förskingringen anses grov eller icke, inträda ansvar enligt 25 kap. 16 §, som avser uppsåtligt brott av ämbets- eller tjänsteman i tjänsten och för sådant fall stadgar avsättning eller i vissa fall böter eller mistning av ämbetet på viss tid. Samma kapitels 11 och 12 §§, vilka innehålla särskilda bestämmelser om förskingring av ämbets- eller tjänsteman, skola enligt kommittéförslaget upphävas. Göta hovrätt har hemställt om något uttryck i lagtexten för den i kommitténs motiv uttalade uppfattningen, att av domstol förordnade förmyndare och boutredningsmän samt advokater vid förvaltning av klienters medel i allmänhet borde anses lika ansvariga som tjänstemän i ansvarsfull ställning. Stockholms rådhusrätt har föreslagit, att ordet tjänsteställning utbytes mot ställning. Hovrätten för Övre Norrland har beträffande förskingring, som förövas av ämbets- eller tjänsteman i tjänsten, anfört att, emedan hänsyn enligt förevarande paragraf skall tagas till gärningsmannens tjänsteställning vid bestraffandet av förskingringen, något ytterligare verkligt straff för brottet icke borde ådömas och alltså, mot vad kommittén avsett, 25 kap. 16 § icke komma till tillämpning. Om sistnämnda lagrum tlllämpades jämte förevarande paragraf, skulle nämligen gärningsmannens ställning föranleda bestraffning i dubbel måtto, nämligen dels genom allmänt straff enligt förevarande paragraf och dels genom det i 25 kap. 16 § stadgade särskilda ämbetsmannastraffet, i regel avsättning eller suspension. Däremot borde den brottslige i enlighet med bestämmelsen i 2 kap. Departe- ments chefen.
