Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Departe- men tache/en. 116 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 18 § såsom en särskild påföljd i vissa fall kunna dömas sin befattning förlustig för alltid eller på viss tid. Straffrättskommitténs förslag - som åsyftar att åstadkomma likställighet mellan de viktigaste förmögenhetsbrotten - innebär att straffskalan för grov förskingring bringas i jämnhöjd med de föreslagna straffen för grov stöld och grovt bedrägeri. Med hänsyn till den samhällsfara som de grova förskingringarna utgöra torde detta förslag vara välgrundat, och någon erinran synes ej vara att göra mot de upptagna exemplen på fall då förskingring kan böra anses vara av grov beskaffenhet. Enligt förslaget skola vidare de särskilda straffbestämmelserna i 25 kap. 11 och 12 §§ om förskingring av tjänsteman upphävas. Sådan förskingring blir enligt förslaget i regel att bedöma såsom grov förskingring enligt förevarande paragraf. Straffskalan för frihetsstraffet undergår härvid några ändringar, som för vissa fall innebära en skärpning, för andra fall en mindre lindring av de nuvarande straffsatserna. Vidare bör erinras om den skärpning i förhållande till gällande rätt som uppstår genom bortfallandet av den nuvarande bestämmelsen i 25 kap. 11 §, att tjänsteman som genast ersätter det förskingrade eller ställer tillräcklig säkerhet "därför blott dömes till avsättning. Vid vanlig förskingring finnes icke någon motsvarighet till denna bestämmelse som utgör en kvarleva från en äldre tid då förskingring var ett målsägandebrott. Att denna ur kriminalpolitisk synpunkt omotiverade skiljaktighet mellan ämbetsförskingring och annan förskingring enligt förslaget försvinner torde icke böra föranleda någon erinran. Jämte frihetsstraff skall enligt 25 kap. 11 och 12 §§ även följa avsättning. I detta hänseende innebär förslaget, enligt uttalande i kommitténs motiv, att förutom tillämplig paragraf i förevarande kapitel, d. v. s. i regel 3 §, även skall tillämpas 25 kap. 16 §. Enligt detta lagrum skall ämbetsman som uppsåtligen begår förbrytelse i sitt ämbete dömas till avsättning; böter eller suspension må ådömas endast om skadan var ringa eller ingen och brottet skett av förhastande. En tillämpning på sätt kommittén angivit av 25 kap. 16 § föranleder således i regel att en förskingrande tjänsteman avsättes jämte det han dömes till frihetsstraff enligt 22 kap. I ett yttrande har emellertid gjorts gällande att 25 kap. 16 § icke borde komma till användning, enär den brottslige därigenom skulle straffas i dubbel måtto för samma sak. Den lagtolkning på vilken denna mening bygger synes dock icke riktig. Anmärkas må härvid att det redan nu förekommer fall då 25 kap. 16 § skall tillämpas vid sidan av ett lagrum som innehåller skärpt straff för den händelse brottet begåtts av tjänsteman (22 kap. 5 §) eller som upplaga en Stfaffbe stämmelse som i allmänhet blott kan vinna tillämpning på tjänsteman (t. ex. 15 kap. 10 §). Den berörda anmärkningen lärer med hänsyn till vad nu sagts icke böra föranleda någon ändring i förslaget. Ej heller i övrigt synes skäl till avvikelse från förslaget i derma del föreligga. I paragrafens avfattning har, i anledning av hemställan i två yttranden, vidtagits den jämkningen att ordet tjänsteställning utbytts mot ställning.