Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/464

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


98 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 20 §. Är i lag eller författning föreskrift meddelad om sakkunnigs hörande i visst fall, vare den gällande. 41 KAP. Om bevisning till framtida säkerhet. 1 §. Är fara, att bevis rörande omständighet, som är av betydelse för någons rätt, framdeles skall gå förlorat eller endast med svårighet skall kunna föras, och är ej rättegång därom, må till framtida säkerhet bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller skriftligt bevis upptagas vid underrätt. Ej må dock enligt detta kapitel bevis upptagas i syfte att vinna utredning om brott. 2 §. Vill någon, att bevis upptages till framtida säkerhet, skall han göra ansökan därom hos rätten. I ansökan skall uppgivas den omständighet, som sökanden vill styrka med beviset, bevisets beskaffenhet och de skäl, som sökanden åberopar till stöd för dess upptagande, samt, om det kan ske, den, vilkens rätt eljest kan bero därav. 3 §. Om bevisning till framtida säkerhet äge vad om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling är stadgat motsvarande tillämpning; kan, utom sökandens, annans rätt bero av bevisets upptagande, erfordras dock ej kallelse å honom, med mindre särskilda skäl äro därtill. Ej vare någon skyldig att inställa sig som vittne eller sakkunnig vid -annan underrätt än den, under vilken han har sitt hemvist. 4 §. Kostnaden för upptagande av bevis till framtida säkerhet skall gäldas av sökanden. Har den, vilkens rätt eljest kan bero av bevisupptagningen, efter kallelse närvarit vid denna, äge han av sökanden erhålla ersättning för nödiga kostnader till resa och uppehälle samt för tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt.