Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/555

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 189 l moderna processordningar har det nu behandlade spörsmålet i allmänhet lösts så, att otillåten inskränkning förklarats vara utan verkan (se tyska civilprocesslagen § 83, österrikiska civilprocesslagen § 32 och norska civilprocesslagen § 48). Med hänsyn till det anförda föreligga enligt lagrådets mening övervägande skäl för att låta även den svenska processlagstiftningen ansluta sig till sistnämnda mening. Det hemställes därför, att i 15 § efter första punkten intages föreskrift om att annan än där angiven inskränkning är utan verkan och att vad 16 § innehåller om verkan av icke tillåten inskränkning måtte utgå. 22 §. Lagrådet: Av den här givna föreskriften att om rättegångsbiträde skall gälla vad i 2-5 §§ i kapitlet stadgas måste den slutsatsen dragas, att övriga bestämmelser i kapitlet sakna tillämpning. Detta lärer också vara riktigt, dock med den modifikationen att grunderna för 17 § uppenbarligen måste tillämpas. Enligt beredningens mening är man berättigad att antaga att om biträde i parts närvaro företar en rättegångshandling utan att parten framställer någon erinran däremot, handlingen är att betrakta såsom godkänd av parten och således är för honom bindande. Då det synes tvivelaktigt, om en sådan presumtion under alla förhållanden är möjlig utan uttryckligt stadgande, hemställes att - i överensstämmelse med vad som skett i tyska (§ 90) och norska (§ 51) civilprocesslagarna - i paragrafen upptages föreskrift, att rättegångshandling, som företagits av parts rättegångsbiträde, skall anses vara av parten godkänd, om han ej genast gör "gensaga däremot. 13 KAP. 1 §. Lagrådet.- För att talan om periodiskt återkommande prestationer skall kunna upptagas, kräves enligt förslaget - förutom att tiden för fullgörande av någon av dem inträtt - tillika, att prestationsskyldigheten icke beror av redan lämnat eller framtida vederlag. Att för alla fall uppställa ett ovillkorligt krav på vederlagsfrihet är emellertid näppeligen påkallat. Hinder synes sålunda icke böra möta för domstol t. ex. att på grund av avtal om olycksfallsförsäkring utdöma en livränta till den som efter olycksfall blivit invalid eller att bifalla mot en arbetsgivare förd talan på fullgörelse av framtida pensionsförmåner åt någon som efter slutad anställning äger rätt till pension. En fullgörelsetalan som avser utgivande av livränta eller pension torde ehuru vederlag utgått böra likställas med de fall som särskilt nämnts i motiven till förevarande paragraf, nämligen fullgörelse av underhållsskyldighet av familjerättslig natur eller på grund av olycksfall. Framhållas må ock, att bestämmelsen i 13 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å