Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/564

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


198 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. andra punkten i första stycket av denna paragraf lämpligen kunna upptagas Såsoi11 Plt ti0dj6 Stycke, därvid Ordet "Han" bör ersättas med "Åklagare"- 6 §. Lagrådet: Enligt vad av motiven framgår skall allmänt åtal jämlikt förevarande paragraf äga rum, då tillräckliga skäl föreligga, att den misstänkte är straffskyldig för gärningen. Mot den, som på grund av sin sinnesbeskaffenhet icke bör dömas till ansvar, förutsättes alltså åtal icke skola väckas. Tydligt torde visserligen vara, att åklagaren kan underlåta att vidtaga åtgärd endast om det är ställt utom varje tvivel, att frihet från ansvar jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen föreligger. Eljest måste förundersökning eller åtal fullföljas åtminstone till dess det genom sådan undersökning, som avses i 6 kap. sinnessjuklagen, blivit klarlagt, att straff icke kan komma i fråga. Men även med beaktande härav synes inskränkningen i åtalsplikten beträffande sinnessjuk hava blivit för omfattande. Understundom kan det nämligen vara av behovet påkallat, att det blir fastslaget, om en sinnessjuk har begått ett visst brott eller icke. Är det uppenbart att den, som misstänkes för brott mot annans personliga säkerhet, är sinnessjuk men icke ådagalagt att han begått brottet, ehuru tillräckliga skäl till åtal föreligga, skulle sålunda den sinnessjuke rörande utskrivning från sinnessjukhus enligt 20 § sinnessjuklagen, därest förslaget antages, bliva underkastad lindrigare regler om han ej förklarats hava begått brottet än om det skett. I andra fall kan det vara av vikt att åtal sker för att befria en oskyldig från oberättigade misstankar. Med den avfattning, förevarande paragraf erhållit, torde man knappast kunna räkna med att åklagarna skola, fastän åtalsplikt ej föreligger, anse sig berättigade att åtala i de fall som här avses. Det torde därför böra uttryckligen föreskrivas att, där den misstänkte på grund av sin sinnesbeskaffenhet icke kan fällas till ansvar, åtal må äga rum, om tillräckliga skäl föreligga att han begått gärningen och åtal av särskild anledning finnes påkallat. 8 §. Justitieråden Eklund och Lawski: Åklagare är på grund av sin tjänsteplikt skyldig att med tillbörlig skyndsamhet bedriva förberedande undersökning och väcka åtal. Målsägande är däremot för brotts angivande eller åtals väckande ej underkastad annan tidsbegränsning än den som följer av strafflagens bestämmelser om åtalspreskription. För att tillgodose såväl det allmännas intresse av att ej genom onödig tidsutdräkt processmaterialet försämras eller straffets verkstal: lighet uppskjutes som ock den misstänktes anspråk att inom skälig tid fa visshet huruvida målsäganden ämnar göra sak av brottet, föresloognprocesskommissionen, att korta preklusionstider skulle stadgas för malsagflfldefis initiativ till brotts beivrande. Dessa preklusionstider skulle vara tre till antalet och gälla dels angivelse av brott, som åklagare endast efter angivelse må åtala, dels väckande av åtal för brott, som endast målsäganden ager