Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/594

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


LO [<2 OD KUH!11- MflilS proposition nr 5. 40 KAP. 11 §. Lagrådet: Enär det icke torde vara helt uteslutet, att fall kunna förekomma, då det av anledning som i 36 kap. 18 § avses är önskvärt att höra sakkunnig i parts frånvaro, hemställes, att den här givna hänvisningen till vissa bestämmelser i 36 kap. måtte omfatta jämväl nämnda paragraf. 42 KAP. 2, 7 och 8 §§. Lagrådet: " Enligt sista stycket i 2 § är käranden skyldig att redan i samband med stämningsansökningen förete de av honom åberopade skriftliga bevis, som han innehar. Om han icke gör det, lärer, ehuru det icke tydligt framgår av 3 §, vara avsett att rätten, innan stämning utfärdas, skall förelägga honom att ingiva dem. I allmänhet torde också käranden utan olägenhet kunna omedelbart förete sina skriftliga bevis. Understundom kan han dock äga ett berättigat intresse att få avvakta svaromålet innan han framlägger handlingarna. I vissa fall kan det även ur svarandens synpunkt vara önskvärt att med ingivandet må anstå, t. ex. när käranden i ett äktenskapsmål såsom bevismedel innehar intim brevväxling mellan parterna men endast under förutsättning att svaromålet går i viss riktning kan bliva nödsakad att begagna den och därmed kasta ljus över makarnas samliv. Ovan angivna synpunkter torde kunna beaktas, om i 2 § sista stycket "skall" utbytes mot "bör". Med en sådan jämkning framhäves alltjämt såsom norm att bevisen fogas vid stämningsansökningen, men avvikelse från regeln kan av särskilda skäl göras. Iakttages vad nu förordats, bör en motsvarande ändring ske i 7 § sista stycket. Om käranden ej framlägger de i stämningsansökningen åberopade bevisen i samband med att ansökningen göres, bör det självfallet åligga honom att förete dem omedelbart efter det svaromålet avgivits, vid muntlig förberedelse alltså redan vid första inställelsen, då ock svaranden skall medhava de bevis han åberopar i svaromålet. Bestämmelsen i 42 kap. 8 § om framläggande av skriftligt bevis tar närmast sikte på bevis som ej uppgivits redan i stämningsansökningen eller svaromålet. Måhända bör bestämmelsen, om 2 och 7 §§ ändras på sätt lagrådet förordat, erhålla en formulering som ger vid handen att densamma avser även i stämningsansökningen eller i svaromålet åberopade bevis. Då uttrycket i 7 § första stycket att svaranden vid förberedelsen genast