Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 239 ra, att vad anmäles i andra fall än då part allvarligt överväger att fullfölja talan. För detta ändamål synes det lämpligaste vara att vadepenningen bibehålles, men att dess belopp ökas. Om beloppet bestämmes till exempelvis tio kronor, torde man kunna förvänta, att vadeanmälan åtminstone i mindre mål kommer att verka i det avsedda syftet. Genom att vadepenning skall utgå erhålles därjämte en yttre påtaglig form för vadeanmälan, Till sist må framhållas, att den nu föreslagna vadepenningen torde komma att vara tämligen. obetydlig i förhållande till den rättegångsavgift, som den vädjaiide bör erlägga i hovrätten. Skall vadepenning bibehållas, böra jämväl upptagas bestämmelser motsvarande stadgandena i andra stycket av 26 kap. 1 § rättegångsbalken, vilka bland annat innebära att kronan och fattig part äro fria från skyldighet att erlägga vadepenning. Däremot torde anledning saknas att förbjuda, att vadeanmälan jämte vadepenning insändes med posten. En föreskrift om särskilda skyldigheter för den som ej vill fullfölja vad skulle icke vara förenlig med de nya fullföljdsreglerna. Vadepenning torde böra tillfalla kronan. Föranleder vadetalan ändring i domen, bör den vädjande berättigas att återfå erlagd vadepenning. Att sålunda något högre kostnad kan drabba den, som utan tillräckliga skäl fullföljer talan, synes välmotiverat. Lagrådet hemställer, att förslaget på ifrågavarande punkt omarbetas i enlighet med vad här anförts. .lustitierådet von Steyern tillade: - Om det skulle möta betänkligheter att behålla erläggande av vadepenning såsom form för vadeanmälan, vill jag i andra hand föreslå, att det stadgas att vadeanmälan skall göras skriftligen. Därigenom bör motverkas att det blir en allmän sed att ombud för part, vilkens talan helt eller delvis ogillas, genast efter domens avkunnande och utan överläggning med parten anmäler vad. - 10 §. Lagrådet: l varje vademål skall enligt förslaget vadeinlaga och genmäle ingivas samt delgivas motparten. Da i 10 § stadgas, att hovrätten äger förordna om ytterligare skriftväxling, där det finnes erforderligt för målets beredande, lärei harigenom en möjlighetvara öppnad för hovrätten att giva parterna tillfälle till skriftlig argumentering i fall, da hovrätten förordnat, att målet skall avgoras utan huvudförhandling. Enär emellertid med måls beredande torde avses dess beredande för huvaudförhandling, bör till undvikande av varje tvekan 1 lagen angivas, att da hovratt forordnat, att mål skall avgöras utan huvudforhandling, tillfalle skall, om det erfordras, beredas parterna att skriftligen utveckla sin talan. Vad .nu sagts har motsvarande tillämpning å stadgandena i 51 kap. 10 § och 55 kap. 10 §.
