272 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. tvistemålen parter icke sällan av vittnesjäven utestängas från möjligheten att vid domstol få sin rätt. I samma riktning verka i dessa mål också de i många hänseenden olämpliga reglerna om utnyttjande av parts egen utsaga för sanningens utforskande. Bristen på regler om parts plikt att förete skriftliga handlingar, som av honom innehas och som kunna tjäna som bevis i en rättegång, har likaledes i praxis visat sig leda till en begränsning av bevisningsmöjligheterna, som illa stämmer med en god rättsskipnings fordringar. Andra brister vidlåda också vår rättegångsordnings bevissystem. Sålunda saknas tillfredsställande regler om sakkunnigbeviset och om möjligheten att företaga besiktning av omstridda föremål och dylikt. Processkommissionen har icke lämnat någon sammanfattande framställning av de förtjänster, som tillkomma vårt nuvarande rättegångsväsen. Kommissionen uttalar emellertid, att det myckna värdefulla, som finnes i vårt nuvarande rättegångsväsen, icke får förspillas: institutioner och former, som äro införlivade med folkets vanor och föreställningssätt och som omfattas av dess förtroende, få icke utan vägande skäl avlägsnas Såsom ett förtjänstfullt drag hos vårt rättegångsväsen framhåller kommissionen den starka, på folkets förtroende grundade ställning, som våra underrätter intaga; för att bevara denna avvisar kommissionen den annorstädes vanliga uppdelningen av underrätterna på skilda domstolar för viktigare saker och för bagatellmål. Lekmannadeltagandet i form fav nämnd och ej, på sätt i utlandet är vanligt, såsom jury har vunnit kommissionens livliga anslutning. Även organisationen av mellaninstansen bygger på de nuvarande hovrätterna, liksom självfallet högsta domstolen behålles. Med avseende å förfarandet betraktar kommissionen offentligheten vid underrätterna och den muntlighet och omedelbarhet, som alltjämt i viss grad präglar förhandlingen i första instans, såsom en värdefull tillgång och föreslår åtgärder i syfte att utveckla rättegångssättet i denna riktning. Även på många andra punkter av mindre principiell betydelse upptagas nuvarande institutioner och former. Några principfrågor i kommissionens förslag. För de förut angivna bristernas avhjälpande erfordras enligt processkommissionens tanke, att rättegångsväsendet underkastas en allmän revision, och kommissionen uppdrager ganska utförliga riktlinjer för en sådan reform. Redogörelsen för förslaget torde lämpligen inledas med en framställning av kommissionens ståndpunkt till vissa av de grundläggande problemen. Muntlighet och koncentration. Kommisionens förslag avser främst att på ändamålsenligt sätt ordna själva förfarandet. Därmed vill kommissionen uppnå, att det erforderliga processmaterialet vid domens beslutande skall föreligga för domarna i bästa möjliga skick samt att förutsättningar skapas för en verklig processledning och sanningsforskning. I båda dessa hänseenden utgör enligt kommissionen uppskovsväsendet för närvarande ett allvarligt hinder. En följd av uppskoven är, att domarna
