29-1 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. I överensstämmelse med nu gällande grundsatser skall talan mot dom eller beslut av domstolen i första instans i regel kunna föras i hovrätt, och dess prövning skall kunna omfatta domen eller beslutet i hela dess vidd. För sådan talan inrättas två olika ordinära rättsmedel, av vilka det ena, som kallas vad, avser talan mot dom i själva saken och det andra, besvär, avser talan mot vissa beslut i bifrågor, såsom då domstolen skilt målet från sig utan prövning av själva saken eller i vissa fall före eller under rättegången avgjort uppkommen fråga. För begagnande av dessa rättsmedel förutsättes alltid, att part fullföljer talan i högre rätt, varvid i enlighet med åklagarorganisationens allmänna byggnad talan i brottmål å åklagarsidan endast kan fullföljas av åklagaren i hovrätten, advokatfiskalen. Vadeproceduren inledes med en skriftlig vadeinlaga. Denna inlämnas till lagmansrätten och icke som nu omedelbart till hovrätten. Tillsammans med akten i målet, vilken utgöres av stämningen, under den förberedande behandlingen inför rätten förda protokoll eller ingivna skrifter, lagmansrättens protokoll vid huvudförhandlingen och dess dom samt åberopade skriftliga bevis ävensom i brottmål anteckningar från förberedande undersökning, sändes därefter denna inlaga till hovrätten, som först företager en viss formell prövning och genom anordnande av skriftväxling mellan parterna förbereder huvudförhandlingen. I formen för hovrättens prövning av saken kommer en av rättegångsreformens mest genomgripande ändringar till synes. Prövningen skall i likhet med vad som gäller för lagmansrätten ske på grund av vad som förekommer vid en muntlig förhandling inför hovrätten. Huvudförhandlingen där måste sålunda gestalta sig som en förnyad förhandling i målet, vid vilken parterna intaga samma ställning som vid lagmansrätten och ha att styrka sin talan. Bevisningen skall således återupprepas för hovrätten. Emellertid måste av praktiska skäl åtskilliga jämkningar göras i denna allmänna grundsats. Har i lagmansrätten förts protokoll över utsaga av vittne, sakkunnig eller målsägande, som hörts i bevisningssyfte, kan detta protokoll få begagnas i hovrätten i stället för att förhöret där upprepas. Detta tillåtes naturligtvis, om nytt förhör är omöjligt eller möjligt endast med orimliga kostnader eller besvär, och är dessutom alltid tillåtet i tvistemålen och i de mindre brottmålen. Även i mål, där lagmansrättens protokoll sålunda användas som bevis i hovrätten, gestaltar sig förhandlingen i övrigt dock som en muntlig förhandling, vid vilken dessa som bevis åberopade protokoll skola föredragas av parterna. Förfarandet i besvärsmålen är annorlunda ordnat. De frågor, som där prövas, kunna i regel bedömas på grund av de i målet tillgängliga handlingarna, som föredragas för hovrätten av en av domstolens ledamöter. Förfarandet blir sålunda likartat den nuvarande hovrättsprocessen. Erfordras förhör med parterna eller bevisnings upptagande, kan hovrätten dock förordna därom, och förfarandet blir då offentligt. Mot hovrätts domar och beslut kan talan fullföljas i högsta domstolen. Härför äro två olika rättsmedel anordnade, det ena, revision, for talan mot domar
