Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/661

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 295 i själva saken och det andra, besvär, motsvarande samma rättsmedel från lagmansrätten. Beträffande det förra äro särskilt tvenne viktiga förändringar föreslagna i förhållande till motsvarande rättsmedel nu. Talan kan grundas endast på, att hovrätten bedömt målet oriktigt i rättsligt hänseende eller att vid målets behandling förelupit rättegångsfel. Hovrättens bedömande av vad som skall anses bevisat ip målet kan sålunda icke dragas under högsta domstolens prövning. Den andra ändringen består däri, att nu gällande regler, enligt vilka vissa mål ej må fullföljas till högsta domstolen, bortfalla. Förfarandet vid revision inledes med inlämnandet av skriftlig revisionsinlaga, varefter skriftväxling mellan parterna äger rum. I regel sker högsta domstolens prövning av målet på grund av föredragning av handlingarna i målet, vilken verkställes av en revisionssekreterare. Dessa handlingar utgöras av, förutom inlagorna till högsta domstolen, akten från lagmansrätten samt de i hovrätten nytillkomna handlingarna, såsom parternas skrifter samt hovrättens protokoll och dom. Föredragningen skall i olikhet mot nu ske i offentlig session. Muntlig förhandling, vid vilken parterna utföra sin talan och på grund av vilken domstolen dömer, skall dock äga rum, om part framställer begäran därom eller högsta domstolen beslutar det. När högsta domstolens prövningsuppgift begränsas såsom nyss nämnts, medför detta, att domstolen, om den ogillar hovrättens dom, dock icke alltid är i stånd att själv meddela en ny dom i stället. I vissa fall nödgas högsta domstolen återförvisa målet till hovrätten. Några fasta regler om när återförvisning sålunda bör ske kunde dock enligt kommissionens mening icke givas; det borde få bero på högsta domstolen att efter omständigheterna besluta härom. Utlåtanden över processkommissionens betänkande. Överprocesskommissionens betänkande lät Kungl. Maj:t inhämta yttranden. Sålunda anbefalldes rikets hovrätter att efter hörande av domhavande, rådhusrätter, överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län, överexekutorer och magistrater inkomma med utlåtanden över betänkandet, såvitt avsåge dess huvudgrunder. Vidare infordrades utlåtanden från justitiekanslersämbetet och kommerskollegiet, vartdera i vad anginge dess ämbetsområde och kommerskollegiet efter hörande av de organisationer och sammanslutningar inom näringslivet, vilka kollegiet kunde finna lämpligt anmoda om yttrandes avgivande. Tillfälle lämnades de juridiska fakulteterna, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges Advokatsamfund och svenska stadsförbundet att inkomma med yttranden. Av de juridiska fakulteterna inkom emellertid endast den i Lund med utlåtande, därvid professorn Kallenberg avgav särskilt yttrande. Från häradshövding- och stadsdomarföreningarna liksom från styrelsen för advokatsamfundet inkommo utlåtanden. Stadsförbundets styrelse anmälde, att förbundet i avvaktan på resultatet av vissa pågående undersökningar för det