Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/666

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


3ÛÛ Kungl. Maj:ts proposition nr 5. Såsom redan berörts har kommissionen tänkt sig den förberedande förhandlingen väsentligen såsom ett medel för den efterföljande huvudförhandlingens koncentrering och därför endast i snävt begränsade undantagsfall tillåtit, att mål avgöras på detta skede. Ett av dessa undantag, nämligen då parterna i tvistemål äro ense om att målet avgöres under förberedelsen och medtagit all erforderlig bevisning, avstyrkes av Svea hovrätt såsom ägnat att satta häradsnämnden ur spelet. I andra yttranden åter, såsom häradshövdingföreningens och advokatsamfundets, påyrkats vidsträcktare möjligheter för måls avgörande under förberedelsen, detta i syfte att få till stånd ett enkelt och billigt bagatellförfarande och på det att nämndens tjänstgöring ej må bliva för tung. Lagrådet betonar i denna fråga vikten av att den förberedande förhandlingens karaktär av förberedelse till den verkliga förhandlingen fasthålles och att endast undantagsvis dess sålunda begränsade uppgift i någon avsevärd mån överskrides. , En fråga, som tillvunnit sig ett betydande intresse i de avgivna utlåtandena, är huruvida vad under förberedelsen förekommit och återfinnes i då upptagna protokoll eller växlade skrifter skall få utgöra grundval för domen, oberoende av huruvida sådant material framföres vid den muntliga förhandlingen eller ej. Kommissionen har i syfte att hindra parterna att förlägga rättegångens tyngdpunkt till det förberedande förfarandet besvarat denna fråga nekande; endast vad som muntligen förebringats vid huvudförhandlingen får läggas till grund för domen. Svea och Göta hovrätter samt häradshövdingföreningen anse däremot akten från förberedelsen böra betraktas såsom processmaterial och motivera sin ståndpunkt särskilt med att den av kommissionen uppställda grundsatsen vore skäligen formalistisk och skulle ställa för stora anspråk på parterna, varjämte åberopas, att det vore för rättskänslan stötande om domstolen nödgades bortse från sådant, som av förbiseende ej kommit att omnämnas vid huvudförhandlingen. Kommissionen har däremot vunnit stöd för sin mening hos ett antal reservanter i Svea hovrätt samt hos advokatsamfundet och lagrådet, vilka liksom kommissionen hänvisa till, bland annat, domarens processledande verksamhet såsom en tillräcklig garanti för att intet väsentligt processmaterial blir förbigånget vid huvudförhandlingen och framhålla vikten av att grundsatsen upprätthålles för att ej huvudförhandlingen skall förlora sin dominerande betydelse och det nuvarande uppskovsväsendet återkomma i annan form. Emellertid har särskilt lagrådet varnat för en pedantisk tillämpning utan naturliga modifikationer. En ståndpunkt, som på sätt och vis representerar en medelväg, företrädes av andra reservanter i Svea hovrätt, vilka påyrka, att huvudförhandlingen inledes med en av rättens ordförande verkställd kort sammanfattning av vad som förekommit vid förberedelsen. Lagrådet, som avstyrker även detta uppslag såsom ägnat att förlägga förfarandets tyngdpunkt till förberedelsen, hyser för sin del ej tvekan om att parterna och deras ombud skola vara i stånd att nöjaktigt framlägga tvisten for rätten vid huvudförhandlingen och finner deras uppgift härvidlag snarare försvårad, om den reduceras till att fullständiga eller rätta domarens framställning.