Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/670

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

304 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. Med anledning av den föreslagna bestämmelsen, att i tvistemål rätten - sedan all annan utredning förebragts - skulle kunna förordna, att endera eller båda parterna skulle. i fritt förhör efter avläggande av högtidlig försäkran höras om viss omständighet, har i några utlåtanden frågan om realiserandet av parternas sanningsplikt upptagits till behandling. Svea hovrätts pluralitet tillstyrker därvid den föreslagna anordningen med subsidiärt förhör under straffansvar. En minoritet inom hovrätten liksom advokatsamfundet förorda i stället, att det straffsanktionerade partsförhöret skall komma till användning som ett primärt bevismedel, och att part skall hava en ovillkorlig rätt att bliva sålunda hörd. Häradshövdingföreningen uttalar sig för en allmän kriminalisering av parts osanna utsaga efter förebild av det ur bruk fallna stadgandet i 14 kap. 8 § rättegångsbalken. - Förfarandet i hovrätt. Vad angår den dominerande frågan med avseende å rättsskipningens utövande i hovrätterna eller huruvida dessa domstolar liksom nu böra pröva målen på grundval av underrättens protokoll och av parterna ingivna skrifter eller om en muntlig förhandling, eventuellt förbunden med upprepande av bevisningen skall komma till stånd, märkes, att förslaget om obligatorisk muntlig förhandling vunnit anslutning av Svea hovrätts pluralitet, häradshövdingföreningen, advokatsamfundet och lagrådet. Även professorn Kallenberg biträder förslaget så till vida, att han anser, att en offentlig föredragning bör äga rum med rätt för parterna att komma tillstädes och yttra sig och att i grövre brottmål en verklig förhandling bör vara obligatorisk. En minoritet inom Svea hovrätt finner muntlig förhandling böra äga rum endast om part yrkar det eller hovrätten finner det erforderligt; dock borde möjligen stadgas, att ändring i underrättens dom ej finge ske utan muntlig förhandling. Även skånska hovrätten förordar muntlig förhandling allenast då part yrkar det eller hovrätten anser det påkallat. Göta hovrätt intar en mera reserverad ståndpunkt: muntlig förhandling skulle anordnas dels på parts anhållan, om hovrätten ej finner uppenbart, att intet därmed står att vinna, och dels när hovrätten självmant finner sådan förhandling lämplig. - Såsom skäl mot införande av obligatorisk muntlig förhandling i hovrätt framhålles, att en dylik ordning icke vore påkallad i rättssäkerhetens intresse samt att den skulle fördröja målens avgörande och tillskynda parterna betydande kostnader. Den muntliga förhandlingen bör enligt en mening, som omfattas av Svea hovrätt, skånska hovrätten, professorn Kullenberg och häradshövdingföreningen, inledas med en referentföredragning, varefter parterna skulle få tillfälle att yttra sig. Advokatsamfundet och lagrådet avvisa däremot en sådan anordning av förfarandet och giva sitt förord åt den av kommissionen anbefallda partsföredragningen. Även Göta hovrätt anser underrättsproceduren böra tagas till förebild. I fråga om bevisningen antager Svea hovrätt, att om parters och vittnens utsagor bliva protokollerade i underrätten, nytt förhör i hovrätten komme att äga rum mera sällan än enligt kommissionens förslag,