Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/673

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 307 i princip förslaget men förklarar, att om processreformen begränsas på sätt han tillstyrker, rättsskipningens förstatligande ej vore något trängande reformkrav. Rådhusrätterna i smärre städer borde dock avskaffas. Skånska hovrätten och lagrådet framhålla de stora svårigheter, som möta vid genomförandet, och anse, att rättegångsreformen bör kunna förverkligas utan avbidan på den slutliga lösningen av nämnda fråga, dock att rättsskipningen i de mindre städerna - enligt lagrådet de som vid en domkretsindelning icke äro tillräckligt stora att bilda eget tingslag - ovillkorligen måste övertagas av staten före eller i samband med revisionen av förfarandet. - Vadsärskilt domarvalen beträffar framhålla Svea hovrätt, advokatsamfundet och lagrådet med styrka de vådor för rättsskipningen, som äro förbundna därmed. Stadsförbundet yttrar, att därest ändring av grunderna för tillsättande av borgmästare och rådmän funnes erforderlig, det torde låta sig göra att - med bibehållande av kommunalt inflytande å dessa tjänsters tillsättande - skapa garantier för en god rekrytering; Däremot har förslaget att organisera underrätten i stad, som bildar egen domsaga eller eget tingslag, såsom en enmansdomstol, i brottmål förstärkt med nämnd, blivit föremål för en ganska enstämmig opposition till förmån för bevarande av städernas kollegiala juristdomstolar utan nämnd. Härvid har framhållits, att en enmansdomstol vore otillfredsställande med hänsyn till de viktiga och svårlösta tvistemål, som ofta förekomme i de större städerna. De självständiga stadsdomstolarna borde därför vara sammansatta av tre lagfarna ledamöter. I denna riktning yttra sig hovrätterna, professorn Kullenberg och stadsdomarföreningen. Även lagrådet är av samma mening men anser - med undantag av en ledamot - brottmål, då fråga är om verkligt allvarsamma förbrytelser, böra handläggas av en fackdomare med nämnd. Häradshövdingföreningen tillråder, att i de ifrågavarande städerna bildas kollegier av (två eller) tre av de i domsagan anställda domarna eller rättsbildade biträdena. En helt skiljaktig ståndpunkt intager advokatsamfundet, som förordar domstol av typen enmansdomare med nämnd även för tvistemål. Förslaget att, särskilt i de stora städerna, mindre brottmål (polismål) skulle kunna avgöras av en ensamdomare har ej mött gensaga. Mycket delade meningar ha yppats angående kommissionens förslag om en fördelning av arbetet i domsagorna alltefter dess mer eller mindre krävande beskaffenhet mellan flera domare av högre och lägre kvalifikationer samt - för att skapa det nödiga underlaget för arbetsfördelningen - en domsagoindelning med i allmänhet avsevärt större domsagor än de nuvarande. Tanken har vunnit obetingat understöd av häradshövdingföreningen, advokatsamfundet och lagrådet. Emellertid utvisa de av enskilda häradshövdingar avgivna yttrandena, att betydande meningsskiljaktigheter i denna fråga förefmnas inom lantdomarkåren. Även Göta hovrätt tillstyrker under erinran, att domsagorna likväl ej böra göras för stora. Skånska hovrätten finner det önskligt, att häradshövdingen befrias från ansökningsärendena, men anser d0msag0ll1a ej böra göras så stora, att de förlora sin nuvarande karaktär. Professorn Kullenberg framhåller vikten av att häradshövdingen icke av ar