Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/674

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

308 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. bete med ärenden och de enklare rättegångsmålen hindras från att ägna full kraft och odelat intresse åt de ansenligare rättegångsmålen. Svea hovrätt ställer sig i princip avvisande till förslaget och gör gällande, att domsagorna i allmänhet böra förbliva vid sin nuvarande storlek; i vissa fall kunde sammanslagning av domsagor eller stads införlivande med domsaga vara motiverat, men å andra sidan borde de större domsagorna delas. Såsom norm förordar hovrätten, att domsagorna ej göras större än att häradshövdingen kan handlägga alla mål och fatta beslut i inskrivningsärenden samt kontrollera protokollsföring och anteckningar i fastighetsböckerna. Själva protokollsuppsättningen och utfärdandet av gravationsbevis ävensom expeditionsgöromålen skulle däremot ankomma på en i domsagan förordnad sekreterare och en eller två notarier. I större domsagor skulle självständig inskrivningsdomare vara anställd. Stadsdomarföreningen och stadsförbundet avstyrka kvalitativ arbetsfördelning. Den kritik, som framkommit mot processkommissionens förslag om domsagoreglering och arbetsfördelning i domsagorna, synes till en del bero på farhåga, att rättsskipningen genom indragning av tingsställen och domarkanslier skulle bliva mindre lätt tillgänglig för allmänheten. Med invändningar hava även gjorts ur synpunkten, att förslaget vore ägnat att ödelägga vissa betydande värden, som ansetts vara förbundna med de mindre domkretsarna. Det befaras sålunda, att de stora domstolarna med ett flertal domare skola i viss mån förlora kontakten med folket och att deras rättsskipning kan komma att få en byråkratisk prägel. Särskilt göres gällande, att den förnämste domaren, om han, såsom förslaget avser, ej hade att taga befattning med inskrivningsväsendet och andra ansökningsärenden, skulle sakna tillfälle att förvärva den kännedom om domsagans förhållanden, som häradshövdingen nu besitter. En annan synpunkt, som Svea hovrätt kraftigt understryker, är att nämndens ställning kan försvagas, om domkretsen blir större och därtill det domföra antalet nämndemän minskas. Hovrätten fäster särskilt avseende vid att under handläggningen av varje mål en representant för orten bör ha säte i nämnden; därigenom tillföres rätten orts- och personkännedom, och närvaron av en ortsrepresentant i rätten förmenas utöva ett hälsosamt inflytande på parter och vittnen och bidraga till att stärka förtroendet för rättsskipningen. Hovrätten befarar ock, att svårighet skall yppas att förvärva personer, som vore villiga att stanna på de befattningar, vilkas innehavare företrädesvis skulle syssla med de föga intresseväckande inskrivningsgöromålen. Processkommissionens förslag att nedsätta antalet i häradsrätten deltagande nämndemän till fem och låta domaren överröstas av fyra eniga nämndemän, har av professorn Kullenberg och lagrådets pluralitet ansetts kunna utan våda godtagas. Även advokatsamfundel; lämnar förslaget utan erinran. Eljest gå uttalandena till förmån för bibehållande av nuvarande bestämmelser eller i allt fall en mindre nedsättning i nämndemännens antal samt omröstningsregler, som mera närma sig det gällande kravet Då enhällighßt ih0If1 nämnden. För status quo uttala sig ledamöter i Svea hovrätt. Två ledamo