342 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. ägnade att stegra kostnaderna i underrätten. Däremot förelåge omständigheter, som borde verka i motsatt riktning. Åtgärderna för förfarandets koncentration borde medföra, att antalet inställelser - förberedelsen inräknad - bleve mindre än nu. Framför allt vore förberedelsen och ett effektivt utkrävande av parternas sanningsplikt, såsom erfarenheten från andra länder utvisade, ägnade att förenkla rättegången och göra den billigare. Tvistepunkter bortfölle på grund av förlikning eller medgivande, medvetandet om att kunna nödgas offentligen bekräfta lämnade uppgifter dämpade hos parterna lusten att mot bättre vetande bestrida faktiska förhållanden, och parterna vunne redan från början en översikt över stridsläget, som satte dem i stånd att bedöma vilken bevisning verkligen erfordrades. Allt detta bidroge till att begränsa bevisföringen och nedbringa kostnaderna. En beräkning av rättegångsavgifterna till staten, som mera anslöte sig till värdet av tvistens föremål, borde i sin mån medverka till att dessa avgifter bleve mindre kännbara i de små målen. Beträffande överrätterna komme otvivelaktigt införandet av muntlig partsförhandling att innebära en kostnadsökning för parterna. Parts inställelse personligen eller genom kvalificerat ombud måste draga större kostnader än det nu brukliga inlämnandet av skrifter. Ytterligare tillkomme nya kostnader i den mån vittnesförhör komme att äga rum inför hovrätten. Detta förhållande hade ock vunnit beaktande dels på det sätt, att upprepande av vittnesbevisning i överrätterna i allmänhet icke gjorts obligatoriskt, och dels därutinnan att i vissa mål, där hänsyn till kostnaderna gjorde sig särskilt starkt gällande, någon ovillkorlig inställelseplikt icke skulle stadgas. Ej heller borde förbises, att den förbättring av underrätternas rättsskipning, som genom reformen åsyftades, minskade behovet av fullföljd. Av det -anförda framginge, att i det större antalet mål, där rättegången vore avslutad med första instansens dom, kostnaderna oftast torde snarare komma att understiga än överskrida vad nu vore vanligt, samt att i de mål, som fullföljdes till högre rätt, kostnaderna i vissa fall komme att om ock ej i alltför hög grad överstiga de nuvarande. I själva verket torde en dylik kostnadsökning vara ofrånkomlig vid anordnande av ett förfarande, som toge nödig hänsyn till rättsskipningens säkerhet. Domsfolsorganisationen. Departementschefen övergick härefter till behandling av domstolsorganisationen och därmed sammanhängande spörsmål samt anförde härutinnan till en början, att de brister, som för närvarande vidlådde vårt rättegångsväsen, mindre vore att söka i själva organisationen än i rättegångens inre gestaltning eller med andra ord i själva förfarandet. Om man därför läte reformen i första hand gälla förfarandet och så att säga ske inifrån, begränsades såsom en följd härav de organisatoriska åtgärderna till sådana, som kunde anses stå i mera nödvändigt samband med förfarandet och vore ägnade att bereda erforderligt utrymme åt de nya förhandlingsprinciperna. En dylik begränsning vore desto mera önskvärd som de organisatoriska förändringar, vilka ifrågasatts, vore av den omfattande och på olika områden djupt ingfl
