Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/707

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 341 ten av kostnadsskäl eller av annan anledning icke föranstalta om ny bevisupptagning, bör han icke vara avstängd från att såsom bevis åberopa protokollet angående den vid underrätten framförda bevlsmngen. Det bor, atminstone i tvistemål, i första hand bero av parten, huruvida han anser en förnyad bevisupptagning erforderlig och om han v1l1-underkastas1g de kostnader, som äro förknippade därmed. Skulle omständigheter förekomma, som rubba tilltron till den i protokollet återgivna bevisningen eller eljest göra ett förnyat bevisupptagande önskvärt, måste dock denna hänsyn till parten vika, och domstolen bör av eget initiativ äga att förordna om bevisningens förnyande i erforderliga delar. Den bör i intet fall kunna försättas i det läge, att den ser sig nödsakad att döma på ett material, om vars tillförlitlighet domstolen hyser en grundad misstanke. Denna synpunkt gör sig enligt sakens natur starkare gällande i brottmålen än i tvistemålen. Den torde också böra leda till, att i de -grövre brottmålen all bevisning, som är av betydelse för målet i dess fullföljda skick, oberoende av parts yrkande därom ånyo förebringas. - Vad angår bevisupptagning i högsta domstolen synes en sådan redan med hänsyn till den tidsutdräkt, som därav skulle vållas i högsta domstolens arbete, endast i undantagsfall böra ifrågakomma. Det kan ej heller förbises, att allvarliga olägenheter möta jämväl i andra hänseenden. En bevisning, som förebringades i högsta domstolen, skulle i regel komma att sakna nrsprunglighet. Skulle i något fall ett mera framträdande behov av vittnens förnyade avhörande göra sig gällande, torde detta lämpligare tillgodoses genom målets återförvisning till hovrätten eller underrätten. I samband med förfarandet behandlade departementschefen frågan om processlrostnaderna och framhöll därvid, att man vid utformandet av en rättegångsordning icke uteslutande kunde inrikta strävandena på att göra förfarandet så fulländat och ändamålsenligt som möjligt utan även måste beakta, att anlitandet av domstolarna icke åsamkade parterna otillbörliga kostnader.- Departementschefen erinrade om att såsom en av de största förtjänsterna hos vår nuvarande rättegångsordning brukade framhållas dess billighet för parterna och att det vid behandlingen av frågan om en rättegångsreform ej sällan givits uttryck åt den farhågan, att det föreslagna rättegångssättet komme att äventyra denna förmån för de rättssökande. Särskilt hade med avseende på underrättsprocessen anmärkts, att kostnaderna komme att ökas därigenom att parterna ej längre skulle förmå att själva föra sin talan utan nödgas anlita advokater. Departementschefen ansåg denna farhåga i hög grad överdriven. Till en början kunde med skäl ifrågasättas, huruvida det nuvarande förfarandet vore så billigt som vanligen antoges. I fråga om underrättsförfarandet hade sålunda från sakkunnigt håll framhållits, att rättegången i stora, omfattande mal för närvarande vore ganska billig, ehuru icke i den grad, som man i allmanhet föreställde sig, varemot till följd av förfarandets stela likformighet och brist på koncentration rättegången vore jämförelsevis dyr i små mål och relativt dyrare ju mindre målet vore. Anmärkningen om nödvändigEintegl tfoihd?ll att för sin talans utförande begagna sig av ombud hade deparheneln iscöfrien 1 annat sammanhang avvlsat som 1 stort sett ogrundad. Ej g torde det nya forfarandet innehalla nagra moment, som vore