Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 357 av mål och ärenden. Dessutom borde han kunna erhålla förordnande att handlägga enklare mål och ärendenlävensom vid semesterledighet eller mera kortvarigt förfall för häradshövding eller ledamot i rådhusrätt mottaga förordnande som dennes vikarie. Väl vitsordad sekreterartjänstgöring borde berättiga till förordnande att under längre tid uppehålla befattning i hovrätt såsom föredragande eller fiskal samt att, till en början mera kortvarigt, inträda som ledamot i hovrättsråds ställe. Efter något års förlopp borde under förutsättning av aspirantens lämplighet följa utnämning som assessor. Genom denna utnämning skulle aspiranten definitivt vara godkänd för domarbanan, och den skulle för honom medföra behörighet till mera stadigvarande förordnande såsom vikarie för häradshövding eller ledamot i rådhusrätt eller hovrätt ävensom till ordinarie domarbefattning i underrätt och hovrätt. Departementschefen framhöll, att vad sålunda anförts om domaraspiranternas tjänstgöring uppenbarligen endast vore ett förslag, som icke gjorde anspråk på att innefatta någon definitiv lösning av frågan. Såtillvida ansåge sig departementschefen dock böra intaga en bestämd ståndpunkt, att den huvudsakliga utbildningen borde äga rum vid underrätterna men att domaraspirantens tjänstgöring under någon, ej alltför kort tid borde vara förlagd till överrätt. Vid detta ämnes närmare reglering borde hänsyn ock tagas till den utbildning, som kunde erhållas genom tjänstgöring hos statsåklagare eller advokat. Jämväl i fråga om de ordinarie domartjänsterna ansåg departementschefen, att en viss cirkulation mellan underrätt och överrätt borde eftersträvas. Att ordförande- och vice ordförandeposterna å hovrätternas avdelningar borde bliva sluttjänster syntes ur olika synpunkter önskvärt. Däremot borde vid utarbetande av löneplan övervägas, huruvida icke skäl förelåge för en sådan läggning av densamma, å ena sidan att häradshövdingbeställningarna liksom ordförandeplatserna i rådhusrätterna bleve lockande för de yngre hovrättsledamöterna samt å den andra att till ordförande- och eventuellt vice ordförandeposterna i hovrätt kunde påräknas sökande ur underrättsordförandenas krets. Härigenom skulle vinnas, att å varje hovrättsavdelning förtrogenheten med och traditionerna från underrättsförfarandet alltid skulle vara väl företrädda, på samma gång som vid underrätterna den ökade juridiska skolning, som hovrättsarbetet vore ägnat att bibringa, skulle komma till sin rätt. Departementschefen framhöll vidare, att en utbildnings- och befordringsplan enligt sakens natur endast kunde angiva den allmänna gången samt att i särskilda fall jämväl andra synpunkter borde vinna beaktande. Sålunda läge det nära till hands att åt åklagare och advokater bereddes ett visst utrymme vid befordran å domarbanan. fleformens genomförande. I propositionen behandlade departementschefen slutligen frågan hur rättegångsreformen lämpligen borde sättas i verket. Därest reformen - yttrade departementschefen - begränsades till att huvudsakligen taga sikte på för
