Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/724

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


358 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. farandet och- dess genomförande icke gjordes beroende av andra förändringar i organisationen än sådana, som påkallades av att domstolar och andra organ skulle bliva i stånd att uppbära ett förbättrat förfarande, vore det tydligt, att ett successivt genomförande av reformen icke vore möjligt. Förfarandets olika delar hörde så nära samman, att det skulle vara förenat med betydande svårigheter att låta någon särskild del träda i kraft för sig. Främst ville departementschefen erinra om det så gott som oskiljaktiga samband, som bestode mellan bevisningen och en på muntlighet, koncentration och omedelbarhet grundad förhandlingsordning. Skulle någon del av förfarandet sättas i tillämpning före övriga delar, förelåge risk, att den nya ordningen komme att utveckla sig i ej önskvärd riktning. Emellertid vore det av vikt, att sedan grunderna för det nya förfarandet blivit i huvudsak godkända, alla åtgärder vidtoges, som kunde förmedla övergången till den nya ordningen. Under det att arbetet med den allmänna rättegångsreformen påginge, borde alltså till övervägande och avgörande upptagas sådana förslag till partiella reformer, som vore ägnade attunderlätta det nya rättegångsskickets införande och tillika kunde utan olägenhet inpassas i den nu bestående ordningen. Bland de förslag, vilka borde upptagas till slutlig behandling före den nya lagstiftningens antagande, stode i förgrunden spörsmålen om vissa städers läggande under landsrätt, reglering av domsagor, reform av inskrivningsväsendet, fördelning av nämndemännens tjänstgöring vid häradsrätterna och ordningen för målens handläggning vid tingen, reform av åklagarväsendet samt uppdelning av hovrätterna. Departementschefen angav närmare de riktlinjer, efter vilka ifrågavarande partiella reformer borde genomföras. Riksdagens yttrande. - Såsom redan nämnts behandlades propositionen och i anledning därav väckta motioner av ett särskilt utskott, som avgav utlåtande däröver. I enlighet med utskottets hemställan åberopade riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 maj 1931 (nr 308) såsom yttrande över de av departementschefen angivna huvudgrunderna för rättegångsreformen vad utskottet anfört i sitt utlåtande, dock att på vissa punkter kamrarna stannat i olika beslut, i följd varav riksdagen angående de i dessa punkter omförmälda frågorna icke kunde avgiva något yttrande. De punkter, på vilka kamrarna stannat i olika beslut, angivas närmare i det följande. Behovet av en rättegângsreform. Utskottet lämnade till en början en redogörelse för den nuvarande rättegångsordningens brister. Härutinnan framhöll utskottet, att en av de största svagheterna i det gällande rättegångsskicket otvivelaktigt vore bristen på koncentration i underrättsförfarandet. Denna brist, som främst hade sin grund i det rådande uppskovsväsendet, icke blott minskade snabbheten i rättsskipningen, den innebure även en fara för rättsskipningens säkerhet. Kravet på