Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 361 överrätterna. Visserligen kan det icke med fog göras gällande, att överrättsproceduren i och för sig är långsam - även om skriftväxlingstiden måhända kunde något förkortas. Den tidsutdräkt, som tidigare vållats i hovrätterna och för närvarande uppstår i liögsta domstolen, har sin grund i uppkommen arbetsbalans. Men de brister beträffande utredningens tillförlitlighet, som vidlåda förfarandet i första instansen, framträda än skarpare i överrätteriia, vilka äro helt hänvisade till det i underrättsprotokollen och parternas inlagor återgivna materialet. Till följd av förfarandets skriftlighet saknar domstokn praktiskt taget möjlighet att i nödig omfattning komplettera utredningen, och även för parterna erbjuder det i regel betydande svårigheter att genom förebringande av nytt material giva en annan bild av saksammanhanget. Frånvaron av muntlighet och offentlighet är ägnad att framkalla den föreställningen, att överdomstolarnas rättsskipning bär en alltför formell prägel. Förbises får ej heller, att tvånget för överdomstolarna att döma på det i protokollet återgivna materialet medför obenägenhet hos underrätterna att i sina lavglöiganden taga hänsyn till annat än det, som kan direkt utläsas ur protoo e . Det nu sagda har företrädesvis avsett själva rättegångsförfarandet. Även i fråga om organisationen förefinnas emellertid vissa brister, vilka äro ägnade att försvåra en god rättsskipning. Vad först angår häradsrätterna märkes, att den arbetsbörda som åvilar häradshövdingen, mångenstädes är alltför stor. Genom expeditionsgöromål arbete med inskrivningsärenden m. m. hindras häradshövdingen ej sällan att ägna erforderlig tid åt den dömande verksamheten. I stor utsträckning tages hans arbetskraft i anspråk för avfattande av domstolens protokoll eller öviervakande av protokollens uppsättande. En betänklig svaghet utflör även det rådande vikariatsystemet. De unga vikarierna sakna i regel nödiaff erfarenhet och rutin. I allt fall omfattas icke deras verksamhet av allmänheiens odelade förtroende, och de täta ombytena på ordförandeposten måste bliva till skada för handläggningen. Lekmännens inflytande på rättsskipningen kan ej i önskvärd mån göra sig gällande. Härtill bidrager främst det nu tillämpade förfarandet, som genom bristen på koncentration och muntli 1- llieå minskalit nämndemännens möjlighet att överblicka processmaterialåt. -en11a 11- 111118 V6Ik2t- aven V-1-ssa drag i organisationen. De regler, som tillampas for namndemannens tjanstgoring medfora på vissa håll - sä skilt i tingslag, där nämndemännens antal överstiger tolv - att flertal:-E av de i avgörandet av ett mål deltagande nämndemännen endast delvis öve varit målets handläggning. Såsom organisatoriska svagheter måste även älinas de i många tingslag långa mellanrummen mellan sessionerna rättegåii s: dagarnas sâilrnmanförande till sammanträden, utsättandet till de särskilda gaarn - " ° ° - . -. o âaidi f[li\ll2imlncåä1š1g2:ll1iâ:.mal och den olämpliga ordningen for malens upptaämväl i frå a om städern . - . - ställas. Dessa švse främst oräliigiëlšštfär dloiilëltâlšllzsdäinlöltliarknll?1§lal framDet gällande valsystemet kan icket anses i erforderlig m-° irnilä 1 Sattamle krytering. I regel sakna Väljarna möjliuhet att bedömba dè1l1..lfyt,äa eln Silfå letioner för domaruppgiften, och erfaränheten har visat Sitxapdes lva l lkakommande hänsyn ej sällan spela iii. Den särskilda od il avi- vaEn OvlçL tmsättande av städernas 1101112110, har även medfört eli iliibfpsëliläšslliâlellfirl dessa domare och -den statliga domarkåren och därigenom förhindrat en ur olika synpunkter onskvard cirkulation inom dom t° d E vidlåder även rådhusrätterna i dc små städerna Ea:äll1-n et." n vlësfsvaghet för dessa domstolar förvärva framstående domarltraftgfl ldkolieåeslpašlliëgâljlišl ratten vilande domaru ffft .- .- .l .- hålla insikter och erfaii)d)ntliet(.šma am for Obetydhga for att kunna vidmakt
