Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 361
överrätterna. Visserligen kan det icke med fog göras gällande, att
överrättsproceduren i och för sig är långsam - även om skriftväxlingstiden måhända
kunde något förkortas. Den tidsutdräkt, som tidigare vållats i hovrätterna och
för närvarande uppstår i liögsta domstolen, har sin grund i uppkommen
arbetsbalans. Men de brister beträffande utredningens tillförlitlighet, som
vidlåda förfarandet i första instansen, framträda än skarpare i överrätteriia,
vilka äro helt hänvisade till det i underrättsprotokollen och parternas inlagor
återgivna materialet. Till följd av förfarandets skriftlighet saknar domstokn
praktiskt taget möjlighet att i nödig omfattning komplettera utredningen,
och även för parterna erbjuder det i regel betydande svårigheter att genom
förebringande av nytt material giva en annan bild av saksammanhanget.
Frånvaron av muntlighet och offentlighet är ägnad att framkalla den
föreställningen, att överdomstolarnas rättsskipning bär en alltför formell prägel.
Förbises får ej heller, att tvånget för överdomstolarna att döma på det i
protokollet återgivna materialet medför obenägenhet hos underrätterna att i sina
lavglöiganden taga hänsyn till annat än det, som kan direkt utläsas ur
protoo e .
Det nu sagda har företrädesvis avsett själva rättegångsförfarandet. Även i
fråga om organisationen förefinnas emellertid vissa brister, vilka äro ägnade
att försvåra en god rättsskipning.
Vad först angår häradsrätterna märkes, att den arbetsbörda som åvilar
häradshövdingen, mångenstädes är alltför stor. Genom expeditionsgöromål
arbete med inskrivningsärenden m. m. hindras häradshövdingen ej sällan att
ägna erforderlig tid åt den dömande verksamheten. I stor utsträckning tages
hans arbetskraft i anspråk för avfattande av domstolens protokoll eller
öviervakande av protokollens uppsättande. En betänklig svaghet utflör även det
rådande vikariatsystemet. De unga vikarierna sakna i regel nödiaff erfarenhet
och rutin. I allt fall omfattas icke deras verksamhet av allmänheiens odelade
förtroende, och de täta ombytena på ordförandeposten måste bliva till
skada för handläggningen. Lekmännens inflytande på rättsskipningen kan
ej i önskvärd mån göra sig gällande. Härtill bidrager främst det nu
tillämpade förfarandet, som genom bristen på koncentration och muntli 1-
llieå minskalit nämndemännens möjlighet att överblicka processmaterialåt.
-en11a 11- 111118 V6Ik2t- aven V-1-ssa drag i organisationen. De regler, som
tillampas for namndemannens tjanstgoring medfora på vissa håll - sä
skilt i tingslag, där nämndemännens antal överstiger tolv - att flertal:-E
av de i avgörandet av ett mål deltagande nämndemännen endast delvis öve
varit målets handläggning. Såsom organisatoriska svagheter måste även
älinas de i många tingslag långa mellanrummen mellan sessionerna rättegåii s:
dagarnas sâilrnmanförande till sammanträden, utsättandet till de särskilda
gaarn - " ° ° - . -. o
âaidi f[li\ll2imlncåä1š1g2:ll1iâ:.mal och den olämpliga ordningen for malens
upptaämväl i frå a om städern . - . -
ställas. Dessa švse främst oräliigiëlšštfär dloiilëltâlšllzsdäinlöltliarknll?1§lal
framDet gällande valsystemet kan icket anses i erforderlig m-° irnilä 1 Sattamle
krytering. I regel sakna Väljarna möjliuhet att bedömba dè1l1..lfyt,äa eln Silfå
letioner för domaruppgiften, och erfaränheten har visat Sitxapdes lva l
lkakommande hänsyn ej sällan spela iii. Den särskilda od il avi- vaEn OvlçL
tmsättande av städernas 1101112110, har även medfört eli iliibfpsëliläšslliâlellfirl
dessa domare och -den statliga domarkåren och därigenom förhindrat en ur
olika synpunkter onskvard cirkulation inom dom t° d E
vidlåder även rådhusrätterna i dc små städerna Ea:äll1-n et." n vlësfsvaghet
för dessa domstolar förvärva framstående domarltraftgfl ldkolieåeslpašlliëgâljlišl
ratten vilande domaru ffft .- .- .l .-
hålla insikter och erfaii)d)ntliet(.šma am for Obetydhga for att kunna
vidmakt
Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/727
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
