Kungl. Maj:ts proposition nr 2. 73 bedreves centralt vid statens luftskyddsskola i Stockholm, avsåge meddelande -av utbildning åt dels högre befattningshavare inom luftskyddet, såsom luftskyddschefer, ställföreträdande luftskyddschefer, tjänstegrenschefer, luftskyddsledare vid industrier m. fl., dels ock vissa specialister i fråga om gasskydd, projektilröjning m. m. Det årligen anvisade förslagsanslaget till civilt luftskyddz statens luftskyddsskola vore avsett att täcka kostnaderna för lärarearvoden, vissa expenser och dylikt. Däremot hade kostnaderna för kursdeltagarnas resor icke bestritts av medel, som stode till inspektionens förfogande. De luftskyddschefer, som vore landsfiskaler, torde enligt inspektionen erhålla resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet, enär resan ansåges företagen för åtgärd, som ankommer på landsfiskalen i egenskap av luftskyddschef. I fråga om övriga kursdeltagare, för vilka rätt till ersättning icke vore stadgad, hade kostnaderna -dittills bestritts av vederbörande kommun eller företag eller på annat sätt genom frivilliga bidrag, varför det icke varit förenat med några större svårigheter att sammankalla deltagare till kurser. Härutinnan hade emellertid numera uppstått ett i viss mån ändrat läge, varom inspektionen anför: På senaste tiden hava emellertid förhållandena blivit något ändrade. Sålunda har antalet luftskyddschefer, som icke äro polischefer, betydligt ökats, och det har visat sig önskvärt att ställföreträdande luftskyddschefer och distriktschefer, som utöva mera självständigt befäl, bibringas samma utbildning som luftskyddschefer. Härtill kommer att inspektionen funnit det önskvärt att anordna ett antal repetitionskurser för sådan luftskyddspersonal som tidigare genomgått grundläggande utbildning. Ifråga om dylika repetitionskurser hava emellertid kommunerna visat sig mindre benägna att bestrida rese- och traktamentskostnader, då de ansett att en viss gräns bör sättas för kommunernas ekonomiska medverkan i detta hänseende. Detsamma synes gälla beträffande de frivilliga bidragen till kostnadernas gäldande. För att svårigheter icke skola möta, när det gäller att utbilda personal för viktigare luftskyddsuppgifter, anser inspektionen att här ifrågavarande resekostnads- och traktamentsersättningar principiellt böra bestridas av statsmedel samt att generella bestämmelser böra utfärdas härom. Detta synes dock icke böra gälla samtliga kursdeltagare. Sålunda bör icke den personal, som kommun jämlikt 11 § 2 mom. Iuftskyddslagen kan åläggas att utbilda, erhålla ersättning av statsmedel. Vidare bör dylik ersättning enligt inspektionens förmenande endast utgå till det allmänna luftskyddets personal och sålunda icke till luftskyddsledare vid industrier m. fl. I fråga om kostnaderna för beviljande av resekostnads- och traktamentsersättningar anför inspektionen: Vad beträffar beloppet av de resekostnads- och traktamentsersättningar, som staten synes böra bestrida, låter sig detta svårligen beräkna. Med ledning av kursplanerna för närmast föregående budgetår kan emellertid förutsättas att för här ifrågavarande personal varje budgetår anordnas i runt tal tio kurser, vardera i genomsnitt om fem dagar och femtio deltagare. Halva deltagarantalet beräknas komma i åtnjutande av här ifrågavarande resekostnads- och traktamentsersättning. Ersättning för samtliga kursdeltagare synes höra utgå jämlikt rese- och traktamentsklass li C. Om sålunda
