394 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. I fråga om den fria rättegången har beredningen, med hänsyn till att den nuvarande lagen i detta ämne avser ej blott allmänna rättegångsmål utan ock mål vid specialdomstolarna, ansett detta ämne som hittills böra vara underkastat särskild lagstiftning. Beredningen framhåller emellertid, att det nya förfarandet, särskilt vad överrätterna angår, uppenbarligen kan påkalla vissa ändringar i lagen om fri rättegång, en fråga som bör upptagas till övervägande före den nya rättegångsbalkens ikraftträdande. Den närliggande frågan om parts skyldighet att bidraga till statens kostnader för domstolsväsendet har hos oss reglerats i samband med de allmänna bestämmelserna om stämpelavgift, vilka icke äro av lags natur. Beredningen framhåller, att i den mån man med partens avgiftsskyldighet vill ernå även vissa processuella syften, det ligger nära till hands, att åtminstone grunderna för densamma regleras i rättegångsbalken. Å andra sidan anser beredningen någon olägenhet icke följa därav att frågan, som dock övervägande är av beskattningsnatur, behandlas särskilt. Beredningen har därför icke upptagit den till behandling i rättegångsbalken. Bestämmelser, som röra .straffprocessen, återfinnas även i promulgationslagen till strafflagen. I sistnämnda lag upptagas bl. a. frågorna om allmän åklagares åtalsrätt och om häktning. Att stadgandena härom som ock om vissa andra tvångsmedel i brottmål, nu reglerade genom 1933 års lag om vissa tvångsmedel i brottmål, äga sin plats i rättegångsbalken, har beredningen funnit uppenbart. Beträffande vissa andra frågor, som sammanhänga med straffprocessen, kan enligt beredningens mening tvekan råda, om de böra behandlas i strafflagen eller i rättegångsbalken, såsom frågorna om åtalspreskription och om målsäganderätt. Beredningen har även på denna punkt följt den gränsdragning, som ägt rum i gällande lagstiftning, och alltså lämnat dem utanför reglering i rättegångsbalken. Däremot har i denna upptagits ett för vår rätt i stort sett nytt institut, eftergift av åtal, varjämte däri införts vissa begränsningar av målsägandens åtalsrätt. Den nuvarande rättegångsbalkens bestämmelser avse i vis.sa fiall även domstolsbehandlingen av frågor, som höra till den s. k. frivilliga rättsvården (jurisdictio voluntaria). I stor utsträckning äro dock dessa frågor reglerade genom särskild lagstiftning, såsom 1932 års lag angående handläggning av inskrivningsärenden. I beredningens förslag har detta ämne helt uteslutits från behandling. I vilken omfattning den allmänna processens regler lämpa sig för olika slag av frivillig rättsvård, kräver särskild undersökning, och beredningen har med hänsyn till dessa frågors speciella natur icke ansett sig böra ingå på en sådan. Vidare har beredningen ansett, att lagstiftningen angående lagsökning och handräckning för fordran bör bibehålla sin nuvarande karaktär av speciallagstiftning och alltså icke inarbetas i rättegångsbalken. Beredningen framhåller vidare, att de frågor, som sammanhänga med tillämpningen av en rättegångsordning, i stor utsträckning äro av organisatorisk och administrativ natur. Ur flera synpunkter Skulle det Vara Olämpligt, att frågor av detta slag upptoges till fullständig behandling i rättegångsbal
