Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/759

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 393 Processlagberedningens förslag. I det följande torde jag få lämna en redogörelse för det väsentliga innehållet i processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. Förslaget är avsett att ersätta rättegångsbalken i 1734 års lag. Såsom denna reglerar förslaget den allmänna processen i tvistemål och brottmål, varemot olika former av specialprocess, såsom processen i jorddelningsmål, vattenmål, krigsrättsmål och tryckfrihetsmål, icke upptagas till behandling. Beredningen har i överensstämmelse härmed ej ansett sig böra taga ställning till frågan, huruvida en specialprocess inom visst område, t. ex. den militära straffrättsskipningen, borde bibehållas. I särskilda lagar förekomma beträffande vissa slag av mål föreskrifter angående domstolens sammansättning eller det processuella förfarandet utan att någon specialprocess i egentlig mening kan anses föreligga. Förslaget upptager ej heller dessa avvikelser från den allmänna processen till behandling. Beredningen omnämner i detta sammanhang särskilt rättegången i äktenskapsmål och, vad straffprocessen angår, förfarandet vid åtal mot unga personer. Det ligger emellertid, framhåller beredningen, i sakens natur, att en lag, som avser den allmänna processen, äger stor betydelse även för regleringen av de särskilda processformerna; blir beredningens förslag antaget som lag, måste. därför närmare undersökas, vilka ändringar påkallas därav i de författningar, som gälla de särskilda processformerna. Beredningen framhåller vidare, att bestämmelser, som röra den allmänna processen, nu förekomma, förutom i rättegångsbalken, i andra lagar och författningar. Redan tidigt ha ändringar eller tillägg till rättegångsbalkens bestämmelser skett genom fristående lagar eller författningar. Ofta torde härtill ha bidragit svårigheten att rent formellt inordna dem inom rättegångsbalkens ram. Som exempel från senare tid anför beredningen 1934 års lag om bevisning genom sakkunniga och 1935 års lag med vissa bestämmelser om häradsting. Att i antydda fall bestämmelserna böra upptagas i den nya rättegångsbalken, anser beredningen ligga i öppen dag. I andra fall är frågan icke lika lätt att besvara. Bestämmelser om laga domstol upptagas icke blott i 10 kap. R.B. och i författningar, som direkt anknyta till bestämmelserna i nämnda kapitel, utan ock i ett stort antal författningar reglerande särskilda rättsinstitut. En överflyttning av forumbestämmelser av sistnämnda slag till rättegångsbalken skulle enligt beredningens mening möta stora svårigheter, även om vissa teoretiska skäl kunna anföras härför. Ur praktisk synpunkt kan framhållas, att en speciell forumbestämmelse, t. ex. 19 § patentförordningen, liksom den i 20 § samma förordning upptagna regeln om domstolens sammansättning, ofta äger ett mycket nära samband med det ämne, som den särskilda författningen behandlar. Frågan ställer sig i viss mån annorlunda, om forumbestämmelsen icke avser något visst mål utan mål i allmänhet. Frånsett sistnämnda fall har beredningen av praktiska skäl ansett sig böra i stort sett bibehålla den nuvarande ordningen.