460 Kungl. Muj:ts proposition nr 5. ningsregler. Beträffande domförheten förordades, att nämnden borde vara domför med sju nämndemän; vare sig sju eller åtta nämndemän närvore vid målets avgörande, borde, om sex av nämnden enades om en mening, denna gälla. Vid behandlingen i riksdagen stannade kamrarna vid olika beslut. Första kammaren biträdde utskottets hemställan, medan andra kammaren anslöt sig till reservationen. Beredningen har i sitt förslag upptagit det domföra antalet ledamöter i nämnden till lägst sju, högst nio. Det högre antalet har, i anslutning till vad som framförts inom utskottet, tillkommit med tanke på att domstolen ej till följd av en eller annan nämndemans förfall under pågående handläggning skulle förlora sin domförhet. Vad angår nämndens rösträtt har beredningen ansett sig böra bibehålla kravet på nämndens enhällighet för det fall, att i nämnden ej sitta flera än sju. Om sju nämndemän biträda samma mening, skall denna alltså enligt beredningens förslag gälla mot ordförandens, även om i nämnden sitta flera än sju. Beträffande val av nämndemän bibehåller förslaget i allt väsentligt nu gällande regler. Antalet nämndemän, som skola utses för varje tingslag, har av beredningen satts till aderton; dock äger Kungl. Maj:t, om det erfordras, beträffande visst tingslag höja detta antal. Mot beredningens ståndpunkt till de nu behandlade frågorna ha vissa gensagor framkommit. Uti sitt till Kungl. Maj:t avgivna yttrande har föreningen Sveriges häradshövdingar gjort gällande, att med beredningens förslag; nämndens ställning skulle väsentligt förändras; mer eller mindre klart skattade beredningen åt föreställningen om nämnden som jury. Främst har .för- eningen riktat sin kritik mot fastställande av antalet nämndemän, som skola. utses för varje tingslag, till aderton; föreningen har ock ifrågasatt, huruvida det kunde vara riktigt att det utan i lagen angivna direktiv överlämnades at Kungl. Maj:t .att höja detta antal. Med de täta tingssammanträden, somnforutsattes i förslaget, skulle enligt föreningens uppfattning nämnden avsevarlt betungas; det läte sig icke göra att med en så utsträckt tjänstgöring for namndemansuppdraget erhålla, såsom för närvarande, ortens mest betrodda man. Föreningen hemställer, att antalet nämndemän bestämmes till lägst tjugufyra för varje tingslag och att det överlämnas åt rätten att, om det visar sig erforderligt, höja detta antal. Föreningen riktar sig vidare emot "att det liftgsffl antalet för domförhet begränsats till nio; i vissa fall förelåge for en rationell representation behov av tolv nämndemän. Beträffande riamndens rostratt ansluter sig föreningen till kravet på enhällighet inom nämnden. Sllllllgfifl ifrågasättes, om ej val till nämnden borde förrättas på en gang fm håla f1I1g§ laget; vid nämndemans avgång skulle fyllnadsval ske for den aterstaende tiden av valperioden. - Vad först angår nämndens ställning och uppgifter anser jag mig helt na giva min anslutning till den uppfattning, som kommit till -i1ttry<fk 1- Silva 1931 års proposition som särskilda utskottets utlåtande. Rattsskipniflgenš folkliga anknytning är en av det svenska sarnhalletsnursdiUhg1l3flst<å 00 bästa traditioner. Attnämnden i våra häradsratter alltjamto har att fšåla 61; viktig rättsskipningsuppgift, torde icke mötas av gensaga från Uågflf -
