Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/827

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 451 det muntliga och omedelbara förfarande, som nu föreslås, framträder denna uppgift om möjligt ännu skarpare än tidigare; genom det muntliga, koncentrerade förfarandet erhåller nämnden större möjligheter att följa förhandlingen än nu i allmänhet är fallet. Detta förhållande är uppenbart ägnat att stärka nämndens ställning; att härav draga den slutsatsen, att nämnden komme att fullgöra en med juryinstitutionen likartad uppgift, synes mig dock icke befogat. Nämndens uppgifter inom häradsrätten äro enligt förslaget oförändrade. Jag är likaledes av den uppfattningen, att nämndens sammansättning och reglerna för dess domförhet enligt beredningens förslag, som i denna del nära ansluter sig till särskilda utskottets uttalanden, äro väl avvägda. Den begränsning av det domföra antalet till nio, som beredningen förordat, synes motiverad med hänsyn till angelägenheten att, såvitt möjligt, begränsa det antal nämndemän, som skola utses för varje tingslag, och möjliggöra en lämplig arbetsfördelning mellan de sålunda utsedda - synpunkter, som även berörts i häradshövdingföreningens yttrande. En sådan begränsning, som torde motsvara vad redan nu allmänt iakttages, är ock önskvärd med hänsyn till statsverkets utgifter för nämndemännens tjänstgöring. y Beredningens förslag om nämndens rösträtt innebär en sammanjämkning av de uppfattningar, som på denna punkt framträtt inom riksdagen; den torde som sådan böra godtagas. Häradshövdingföreningen har i sitt yttrande tillagt frågan om antalet nämndemän för varje tingslag och dess bestämmande i vissa fall av Kungl. Maj:t viss principiell betydelse. Anledning torde ej föreligga att betrakta detta spörsmål ur sådan synpunkt. Enligt lagen den 13 maj 1932 om häradsnämnds tjänstgöring tillkommer det Kungl. Maj:t, då i tingslag erfordras flera än tolv nämndemän, att bestämma deras antal. Det är alltså ej fråga om införandet av någon ny princip, och någon anledning att frångå förslaget på denna punkt synes mig icke föreligga. Vad slutligen angår frågan, huruvida val till nämndemän böra ske på en gång för tingslaget i dess helhet eller successivt i mån av uppkomna ledigheter, har beredningen på skäl, som närmare utvecklats i dess betänkande, ansett successiv förnyelse vara att föredraga ur synpunkten av kontinuitet inom nämnden, och jag finner ej heller på denna punkt anledning att frångå förslaget, som i denna del ock lämnats utan erinran av lagrådet. I detta sammanhang torde böra upptagas ett annat spörsmål, som i viss mån även berörts i häradshövdingföreningens yttrande. Det har gjorts gällande, att det nya förfarandet skulle medföra en i förhållande till nuvarande förhandlingsordning väsentlig utvidgning av nämndens tjänstgöring. Tydligt är att den tid, som åtgår för huvudförhandling i ett mål, kommer att ej obetydligt överstiga den tid, som handläggningen vid ett rättegängstillfälle nu kräver. Huruvida tiden för sådan huvudförhandling kommer att överstiga tiden för samtliga de rättegångstillfällen, som nu föregå ett måls avgörande, torde däremot vara ovisst. Härtill kommer, att förslagets anordning med förberedelse, vid vilken nämnd ej medverkar, är ägnad att förkorta huvudförhand