Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 469 syn till kunskaper, erfarenhet och personliga förutsättningar i övrigt äro skickade att fylla sin domaruppgift. Enligt min mening finnes det ej någon anledning antaga, att våra nuvarande domare ej motsvara dessa krav och att avlöningsförhållandena av sådan orsak skulle vara i behov av omläggning. Som redan nämnts åsyftar det nu föreliggande förslaget i motsats till tidigare förslag huvudsakligen endast en omläggning av förfarandet. Några ändringar i domstolarnas organisation förutsättas icke; det enda undantaget härifrån utgör införande av nämnd i rådhusrätterna vid behandlingen av grövre brottmål. Vad som i detta sammanhang kräver ett närmare övervägande är under dessa omständigheter allenast frågan om det nya rättegångssättets inverkan på domstolarnas personalbehov. Beträffande underrätterna framhölls i 1931 års proposition, att det knappast behövde antagas, att arbetsbördan därstädes komme att ökas i nämnvärd mån. Därvid finge beaktas, att handläggningen komme att koncentreras och att förfarandet erhölle en lämpligare anordning. I samma riktning uttalar sig processlagberedningen i sitt betänkande. Under diskussionen rörande processlagberedningens förslag har däremot gjorts gällande, att förslaget medförde sådan ökning i häradshövdingarnas arbetsbörda, att viss personalförstärkning bleve påkallad. Önskemål ha i anslutning härtill framställts om anställande av ordinarie domare vid häradshövdingens sida i större utsträckning än beredningen förutsatt. Från stadsdomarna ha motsvarande farhågor icke gjorts gällande. Att skilda åsikter sålunda framkommit om den nya ordningens inverkan på häradshövdingarnas arbetsbörda är förklarligt, då med hänsyn till den olika karaktären hos denna rättegångsordning och den nuvarande en jämförelse erbjuder vissa svårigheter. Otvivelaktigt leda de föreslagna bestämmelserna i vissa avseenden till en arbetsbesparing. Vad angår förfarandet i rättegångsmål måste anordningen med ett förberedande förfarande och en muntlig koncentrerad huvudförhandling innebära stora möjligheter till förenkling i förhållande till gällande ordning. I detta sammanhang må framhållas, att i stor utsträckning tvistemål kunna bringas till avgörande redan under förberedelsen och i enkla former. Av betydelse är härvid, att mindre tvister ofta torde komma att biläggas vid den förberedande förhandlingen och att tredskodom kan meddelas mot utebliven part även under förberedelsen. I de fall, då huvudförhandling skall förekomma, innebär förslaget, att vid denna en fullständig handläggning av målet skall äga rum och att domen skall meddelas inom kort tid därefter. Med denna ordning är att jämföra den nuvarande, enligt vilken målen ofta handläggas vid flera, ej sällan med lång tids mellanrum förekommande rättegångstillfällen och domen först därefter meddelas. Tydligt är, att förarbetet från domarens sida för målets handläggning vid de olika rättegångstillfällena tager en avsevärt längre tid än då det, såsom enligt beredningens förslag, i stort sett kan koncentreras till ett enda rättegångstillfälle. Härtill kommer, att det enligt nuvarande ordning, särskilt i häradsrätt, ej
