468 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. rande medföra någon mera avsevärd kostnadsökning, varvid dock hänsyn icke tagits till vissa engångskostnader för nya domstolslokaler. I fråga om åklagarväsendet vore däremot, främst med hänsyn till förslaget om inrättande av en kår av statsåklagare, en ej obetydlig utgiftsstegring ofrånkomlig. Enligt verkställda överslagsberäkningar, vid vilka något avdrag dock icke skett i anledning därav, att landsfogdarna förutsattes skola befrias från åklagargöromålen, torde hela den av reformen föranledda årliga kostnadsökningen sannolikt icke komma att för statsverkets del överstiga en miljon kronor. Särskilda utskottet vid 1931 års riksdag erinrade, att utskottet förordat vissa jämkningar i departementschefens förslag, vilka vore av beskaffenhet att inverka på kostnadsberäkningarna. Med hänsyn härtill och då utskottet ej tagit ställning till frågan om åklagarväsendets organisation, ansåge sig utskottet icke böra göra något uttalande beträffande rättegångsreformens ekonomiska verkningar eller ingå på de olika därmed sammanhängande lönefrågor och andra spörsmål, som departementschefen berört. Enligt utskottets åsikt torde ställning till dessa problem icke kunna tagas, förrän utarbetade förslag och därpå grundade kostnadsberäkningar förelåge. Vad utskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen. Processlagberedningens betänkande med förslag till rättegångsbalk innefattar icke någon utredning om det nya rättegångsväsendets statsekonomiska verkningar. Beredningen uttalar, att de organisatoriska förändringar, som kunde vara önskvärda t. ex. beträffande åklagarväsendet, vore väsentligen påkallade redan av nu rådande förhållanden. Detsamma syntes gälla den ytterligare uppdelning av hovrätterna, som förslaget förutsatte. Huruvida det nya rättegångsväsendet komme att medföra ökat personalbehov vore, enligt vad beredningen vidare uttalar, ytterst vanskligt att bedöma. Enligt beredningens uppfattning torde arbetsförhållandena vid underrätterna icke undergå någon mera väsentlig förändring. Mera oviss ställde sig frågan för hovrätterna. De för rättegången i högsta domstolen föreslagna bestämmelserna torde ej leda till någon ökning av dess arbetsbörda. Beträffande åklagarväsendet framhåller beredningen, att den nyligen genomförda omorganisationen av landsfogdetjänsterna syntes i sina grundprinciper väl ägna sig för dessa åklagares uppgifter i en ny rättegångsordning. Domstols- och åklagarorganisationen. Bland omkostnaderna för rättegångsväsendet äro utgifterna för domstolsoch åklagarpersonalen de utan jämförelse mest betydande. Jag skall darfor närmast uppehålla mig vid frågan om förslagets inverkan på dessa utgifter. Domstolarna. Vad då först angår förslagets inverkan i allmänhet å domarpersonalens löneförhållanden anser jag, att förslagets genomforande icke kan aga något inflytande på dessa frågor. Oberoende av rättegångsordningens gestaltning krävas för rättsskipningens behöriga handhavande personer, som med han
