Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/869

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 503 varande lagrum alltså bibehållits oförändrat. Däremot har i anledning av annan, likaledes vid 11 kap. 5 § gjord hemställan som andra stycke i förevarande paragraf införts stadgande, att då den misstänkte är skyldig att infinna sig personligen, rätten skall meddela förordnande därom. Det nuvarande andra stycket har därvid, med en mindre jämkning, erhållit plats som tredje stycke. På lagrådets hemställan vid 4 §, enligt vilken rätten har att förordna offentlig försvarare, har till första stycket fogats det tillägg, att då rätten skilt saken från sig, den äger tills talan av den misstänkte fullföljts eller tiden för sådan talan utgått förordna försvarare att biträda honom i högre rätt. Att det tillkommer den rätt, där målet handlagts, att i nu angivna fall förordna försvarare i högre rätt, är av särskild betydelse med hänsyn till det behov av försvarare, som kan uppkomma vid förberedande av målets fullföljande från den misstänktes sida. 22 kap. Beträffande 1, 3 och 4 §§ har lagrådet förordat viss, huvudsakligen formell omarbetning, innefattande upptagande i 1 § av stadgandet i 4 § första stycket. Denna hemställan torde böra vinna beaktande på det sätt, att 1 § angives omfatta talan mot den misstänkte eller annan i anledning av brott samt att i 4 § första stycket uteslutes. I anledning av den ändrade lydelsen av 1 § har även kapitelrubriken jämkats. I fråga om 3 § har lagrådet ansett, att rätten oberoende av målsägandens begäran skall äga befogenhet att förordna om förening av mål, vari talan föres om ansvar, och mål om enskilt anspråk. Ehuru ur principiell synpunkt skäl tala för den av beredningen upptagna förutsättningen, att målsäganden begärt målens förening, torde dock de av lagrådet framhållna praktiska synpunkterna få anses överväga. Lagrådets hemställan har alltså efterkommits; dessutom har i denna paragraf en mindre jämkning ägt rum. i 23 kap. Den jämkning, varom lagrådet hemställt vid 3 §, har vidtagits. I fråga om skyldighet att kvarstanna för förhör meddelas bestämmelser i 9 §. Enligt första stycket är i allmänhet ej någon, som icke är anhållen eller häktad, skyldig att kvarstanna för förhör längre än sex timmar. Ett undantag härifrån utgör det fall, att den hörde kan misstänkas för brottet; han är då, om det finnes vara av synnerlig vikt, skyldig att kvarstanna ytterligare sex timmar. Enligt andra stycket äger den hörde, sedan förhöret avslutats eller tiden, under vilken han är skyldig att kvarstanna, utgått, omedelbart avlägsna sig, och han är ej skyldig att infinna sig till nytt förhör tidigare än tolv timmar därefter. Lagrådet har vid detta lagrum anfört. att i fråga om skyldigheten att kvarstanna för förhör syntes i lagen böra såsom en grundregel i första hand upptagas, att ej någon, som ej vore anhållen eller häktad, vore skyldig att kvarstanna längre än som för ändamålet ound