ÖÛÖ Kungl. Muj:ts proposition nr 5. tid vara på sin plats. Med hänsyn härtill ha dessa ledamöter hemställt, att även beträffande misstänkt, som är under aderton år, häktning borde ersättas med övervakning endast om häktningen kunde antagas medföra allvarligt men för den misstänkte. Jag delar denna uppfattning; i undantagsfall bör häktning kunna äga rum av misstänkt, som är under aderton år, även om betryggande övervakning skulle kunna ordnas. Med iakttagande härav synes mig ä andra sidan undantaget från häktning icke ovillkorligt böra begränsas till åldern under aderton år. Det torde under den av lagrådet angivna förutsättningen utan olägenhet kunna utsträckas till yngre personer i allmänhet; den friare prövningsrätt, som sålunda skulle tillkomma domstolen som häktningsmyndighet, torde icke vara ägnad att möta betänklighet. I överensstämmelse med vad jag nu yttrat har första stycket första punkten erhållit den avfattningen, att om på grund av den misstänktes ungdom eller hans sjukdom häktning kan antagas medföra allvarligt men för honom och sådan övervakning finnes kunna ordnas, att skäl till hans häktning ej längre föreligga, han ej må häktas. I 6 § andra stycket har ett förtydligande ägt rum. Vad lagrådet hemställt under 9 § har föranlett jämkning av avfattningen. I 11 § av förslaget ha upptagits bestämmelser om anhällens förvaring, motsvarande 29 punkten första stycket i 19 § förordningen om strafflagens införande i dess lydelse enligt lag den 12 maj 1933. Lagrådet har under hänvisning till 24 § förevarande kapitel, enligt vilken bestämmelser om anhållens eller häktads förvaring skola meddelas i särskild lag, hemställt, att lagrummet borde infogas i den särskilda lagen. Enligt min mening synas dock övervägande skäl tala för att det grundläggande stadgandet om den frihetsinskränkning, som anhållandet innebär, -liksom övriga bestämmelser om detta tvångsmedel erhålla plats i rättegångsbalken samt att den särskilda lagen begränsas till de ytterligare föreskrifter om den anhållnes behandling, som anses erforderliga. Jag anser alltså, att lagrummet bör bibehållas. I anledning av lagrådets erinringar vid 12, 13 och 14 §§ ha vissa jämkningar vidtagits i nämnda lagrum ävensom i 18 § första stycket. Enligt 22 § skall den som är häktad utan dröjsmål föras till allmänt häkte. Från denna huvudregel medger dock lagrummet vissa undantag. I samband med häktningsbeslutet äger rätten på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren förordna, att med överförandet skall tillsvidare anstå, om det finnes vara av synnerlig vikt för utredning angående det brott, som föranlett häktningen, eller annat brott, för vilket han misstänkes. Sedan den häktade överförts till allmänt häkte, kan han ock mera tillfälligt uttagas ur häktet och inställas å annan plats, om det erfordras för förhör eller annan åtgärd. Beslut härom må meddelas, förutom av rätten, även av undersökningsledaren eller åklagaren. Ifrågavarande lagrum motsvaras i nu gällande lag av 14 punkten i 19 § förordningen om strafflagens införande i dess lydelse enligt lag den 12 maj 1933. Enligt sistnämnda bestäm
