- Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 507 melse inå häktningsmyndigheten, vilken enligt 9 punkten i samnia lagrum utgöres av länsstyrelse samt vissa åklagar- och polismyndigheter, besluta om anstånd med överförandet under enahanda förutsättningar, som angivas i beredningens förslag. Sådant anstånd må dock ej fortfara längre än till första rannsakningen. Någon föreskrift om den misstänktes uttagande ur häktet efter hans överförande finnes nu icke i lag meddelad. Vid 22 § i förevarande kapitel har lagrådet anmärkt, att enligt gällande lag domstolarna icke hade att taga befattning med frågor rörande häktads förvaring samt med hänsyn härtill och på vissa andra skäl hemställt, att paragrafen måtte utgå. Som jag redan anfört i fråga om anhållande synes mig även beträffande häktning böra gälla, att dess frihetsinskränkande innebörd angives i rättegångsbalken. Att den nu gällande huvudregeln, att den häktade utan dröjsmål skall föras till allmänt häkte, bör upprätthållas torde vara uppenbart; undantag från denna huvudregel bör endast ifrågakomma i fall, då sådant påkallas av vägande utredningsskäl. Att märka är ock, att enligt gällande lag häktningsmyndighetens befogenhet i detta hänseende begränsats till första rannsakningen. Vid granskningen av det lagförslag, som ledde till 1933 års lagstiftning, framhölls inom lagrådet, att som villkor för undantag från denna huvudregel borde uppställas, att anstånd med överföringen vore av synnerlig vikt för utredningen, ävensom att sådant anstånd borde avse allenast tiden till första rannsakningen, då från och med denna domstolen vore att anse som häktningsmyndighet. Dessa erinringar lades till grund för bestämmelsernas avfattning. Då enligt beredningens förslag, som i denna del lämnats utan erinran av lagrådet, domstolen alltid är häktningsmyndighet, är, såsom beredningen framhållit, det mest följdriktigt, att också befogenheten att besluta om anstånd tillkommer domstolen; någon svårighet för rätten att i samband med häktningsförhandling pröva denna fråga synes mig icke föreligga. Jag har därför ansett förslaget i denna del böra bibehållas. Vad angår den misstänktes mera tillfälliga uttagande ur häktet för förhör eller av annan tillfällig anledning, torde visserligen bestämmelse härom kunna upptagas i den särskilda lagstiftning om förvaring av häktad,vsom förutsättes i 24 §; å andra sidan synes det ej vara förenat med någon olägenhet, att bestämmelsen bibehålles på sin nuvarande plats. Lagrummet har alltså bibehållits oförändrat. 25 kap. u löverensstäinmelse med lagrådets liemställan vid 24 kap. 13 §, som lett till jamkning av avfattningen av sistnämnda lagrum, har motsvarande ändring vidtagits i 5 § av detta kapitel. 26 kap. De erinringar, som lagrådet framställt vid 1 och 8 §§, ha vunnit beaktande. Dessutom hari anslutning till av lagrådet förordad jämkning i 24 kap. 13 § m0tsv2Ia11d@ Jamkning ägt rum i 4 § av detta kapitel.
