Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
104
Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 em.
Ändringar i strafflagen in. m. samt ny strafflagstiftning för krigsmakten.

Kungl. Maj:t utan bara om att säga något om det i motiveringen. Om emellertid Kungl. Maj:t inte är fullt tillfredsställd med utskottets förslag – vi kunna t. ex. anta, att Kungl. Maj:t är mycket missbelåten med utskottets förslag – så kan ju Kungl. Maj:t när som helst och så fort som möjligt förelägga riksdagen förslag i frågan. Jag kan emellertid säga min vän, justitieminister Zetterberg, att det inte blir lätt att utarbeta ett sådant förslag, ty så mycket har jag funderat på detta problem, att jag tryggt kan säga detta, men jag hoppas liksom han att det går. Är det alltså inte riktigare att gå med på vad utskottet föreslagit i stället för att raka rent och låta våra flyktingar utsättas för det spionage som pågår och låta spioncentraler i lugn och ro förläggas här i Sverige, så att dessa spioncentraler få det ordentligt ordnat och sedan ha möjlighet att, när det passar, bara vrida på en knapp och ställa om sin spionageverksamhet så att den riktas mot Sverige? Jag svartmålar inte på något sätt. Jag är tvärtom en liten aning optimistisk, när jag tänker på dessa saker, då jag vill tro, att man kan komma fram till en tillfredsställande lösning av problemet. Men jag tycker inte det hör till god ordning att vraka bort någonting som innehåller en kärna av vad man vill behålla och sedan utreda och kanske efter några år komma till det resultatet, att man skall behålla största delen av vad man tar bort. Det kan inte vara rimligt. Jag vill säga till herr Ohlin, att jag också hyser en viss misstro mot professorer, men trots att en professor delat min åsikt, tror jag att den är riktig.


Herr WERNER: Herr talman! l debatten här i kammaren gör man sig skyldig till ett mycket framträdande felslut, när man sätter likhetstecken mellan förutvarande 14 a § och den lagtext som utskottet nu har föreslagit. Det är inte samma sak som man föreslår från utskottet, utan utskottets förslag innebär mycket betydande förbättringar och uppmjukningar av lagen. Jag får säga, att det gjorde ett beklämmande intryck på mig, när jag hörde att socialministern, då han talade om tillämpningen av 14 a §, drog paralleller mellan denna och den lagtext som utskottet föreslagit. Det är fullkomligt felaktigt att göra på det sättet. Här möta vi, såsom framhållits av flera talare, ett lagstiftningsområde som är fullständigt omöjligt att klart definiera i lagtextens ordalydelse. Jag tror inte att någon jurist, vare sig han är professor eller ej, kan gå i land med den uppgiften. Detta är ett område, där man måste lita till tillämpningsförfarandet, till domarenas alltid förefintliga möjligheter att laga efter läglighet och att använda rättvisa och riktiga principer. Själva garantien mot en felaktig tillämpning av själva åtalsrätten ligger här i den förbehållna rätten för Kungl. Maj:t att pröva om åtal skall verkställas eller inte. Jag kan inte finna att här förebragts något skäl för att riksdagen skulle gå ifrån det förslag som framkommit efter grundlig prövning av lagutskottet. Jag hemställer såsom förut om bifall till lagutskottets hemställan på denna punkt.


Herr HEDLUND i Östersund: Herr talman! Jag begärde ordet endast för att förklara vad som gav mig anledning att i mitt förra anförande säga, att det skulle vara verkningslöst att gå med på Kungl. Maj:ts proposition och skriva en fras i motiveringen. Jag hade all anledning att säga det, eftersom "debatten här inleddes med ett anförande av justitieministern, däri han förklarade, att en lagstiftning som denna ville han inte införa i strafflagen därför att den stred mot demokratiska principer. När justitieministern gjorde denna deklaration, hade jag all anledning att tro, att den fras herr Ohlin ville inskriva i