Sida:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
106
Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 em.
Ändringar i strafflagen m. m. samt ny strafflagstiftning för krigsmakten.

medel. Det handlingssätt, som herr Ohlin nämnde, kan inte betraktas som svikligt. När kriget kom, utökades personalen på konsulaten i Göteborg, och det kom en hel stab och presenterade sig direkt för polisen och sade: "Nu äro vi här igen" – de hade varit här under förra kriget – "och nu skola vi börja vår verksamhet." Deras verksamhet kan inte hänföras under dessa bestämmelser. Jag tror liksom justitieministern, att man kanske kan komma fram till en tillfredsställande lösning av detta problem, men jag hyser liksom han tvekan om möjligheterna därtill. Jag efterlyser fortfarande från herr Ohlins sida ett positivt förslag, ett försök att dels läsa och tolka lagtexten, dels komma med ett positivt förslag. Jag skall inte uppehålla debatten längre. Jag ville liksom herr Hedlund redovisa de skäl, som föranlett mig att biträda utskottets förslag.


Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.


Herr OHLIN: Herr talman! Jag skall inte upptaga kammarens tid med att påvisa att herr Gezelius inte uppfattat mig rätt. Den saken kan han studera sedan i protokollet. Jag tycker han går för långt, när han vill att jag, som onekligen är lekman i dessa frågor men som riksdagsman har skyldighet att ta ställning till dem, på rak arm skall kunna åstadkomma ett positivt förslag till formulering av denna paragraf. Det enda som här kan ifrågakomma är den linje, som herr Lindqvist tyckte var mycket djärv, nämligen att följa Kungl. Maj:ts linje, som väl måste vara grundad på ett verkligt utredningsarbete, och sedan begära att Kungl. Maj:t gör en ytterligare ansträngning för att uppnå en lösning i den riktning vi alla önska. Detta är enligt min mening ett förslag till positiv handlingslinje och den enda som, såvitt jag kan se, kan anses vara verkligt försiktig.

Jag begärde emellertid ordet med anledning av herr Hedlunds yttrande. Innebörden i hans yttrande var egentligen, att det blir så svårt för utskottet att arbeta, ifall utskottet skall utsättas för sådana resultat av bristande kontakt mellan regeringen och utskottet som vi fått bevittna här i kammaren i dag. Det måste ju vara herr Hedlunds avsikt med detta sitt påpekande att ange det som motivering för att kammaren skulle bifalla utskottets förslag för att på det sättet ge Kungl. Maj:t en reprimand för detta bristande samarbete. Jag kan inte uttala mig om med vilka känslor man inom kammaren vill betrakta denna fråga och eventuellt ge en sådan reprimand. Jag skulle emellertid som min mening vilja uttala, att kammaren i denna viktiga fråga bör låta sig vid sitt ställningstagande ledas av andra hänsyn än som framgå av herr Hedlunds anförande.


Herr HEDLUND i Östersund: Herr talman! Jag beklagar, att jag yttrade mig så, att herr Ohlin har rätt att draga den slutsatsen, att det väsentliga för mig var att ge departementet en reprimand för att det lockat laguskottet att intaga den ställning det gjort. Jag har i mina båda anföranden angivit skälen till att jag anser denna lagstiftning nödvändig, och när departementet tillika givit stöd för denna uppfattning, har jag följt Kungl. Maj:t så till vida att jag biträtt det förslag utskottet efter sin kontakt med departementet kommit till. Om andra kammaren antar herr Ståhls förslag, som är mycket mer hastigt tillkommet än första lagutskottets, vill jag bestämt betona, att jag för min del inte däri skulle vilja inlägga den innebörden, att första lagutskottet har fått en reprimand, lika litet som jag, om