grund av dess ras eller nationalitet. Jag fruktar emellertid, att man genom denna speciella strafflagsparagraf kan ge upphov till ett problem och väcka till liv någonting, som vi nu inte ha här i landet. Jag har ansett, att denna speciella lag, som nu tillföres strafflagen, icke på något sätt fyller ett förefintligt behov.
Jag har,herr talman, intet yrkande.
Herr GEZELIUS: Herr talman! Jag
skall i korthet uttala, att jag icke finner
formuleringen av denna paragraf fullt
tilltalande. Den är enligt min mening
behäftad med brister. Jag har
emellertid icke varit i stånd att nu finna någon
bättre lösning av denna fråga och har
därför, herr talman, icke något
yrkande.
Vidare anfördes ej. Kammaren godkände utskottets förslag till paragrafens avfattning.
11 kap. 8–13 §§ jämte rubrik till 11
kap., 12–16, 19–22, 24 och 25 kap.
samt 26 kap. 1–9 §§.
Godkändes.
Sedan 26 kap. 10 § föredragits,
anförde:
Herr LINDQVIST: Herr talman! Då
vi inte fullt kunnat enas inom
utskottet i denna fråga, skulle jag vilja säga
några ord. Utskottet har icke kunnat
godkänna denna paragraf i den lydelse
den har i Kungl. Maj:ts förslag och har
gjort en, såvitt jag kan finna,
väsentlig förändring i densamma.
Det lagförslag som vi nu ha att behandla gäller ju en ny strafflag för krigsmakten. Det har förekommit många och långa utredningar angående en ny sådan strafflag utan att det har lett till något resultat. Nu ser det emellertid ut som om det lagförslag, som blivit en följd av den senaste utredningen och som nu föreligger till behandling, skulle bli antaget av riksdagen. Därmed tror jag man kan säga, att vi ha fått inte bara en moderniserad strafflag för krigsmakten utan en i många avseenden bättre och humanare strafflag än vi nu ha.
Den utredning som ligger till grund för detta lagförslag har verkställts av riksdagens militieombudsman Regner, och han har vid sin sida haft hovrättsrådet Henkow. Men det är inte bara dessa två personer som ha deltagit i utredningen, utan de ha haft – om jag får kalla det så – rådgivare. Dessa ha varit med under utredningsarbetet och haft rätt att säga sin mening om hur de ville ha lagstiftningen utformad. Dessa rådgivare voro sju personer. Jag skall räkna upp namnen på dem av en viss anledning. Det är inte den, att min vän Gezelius varit med bland dem och tillstyrkt den ifrågavarande lagstiftningen. Herr Gezelius befinner sig i dag bland utskottsmajoriteten och har sålunda gått in för en annan lydelse av den paragraf det här gäller än den som han förut såsom sakkunnig varit med om att tillstyrka. Dessa rådgivare utgjordes vidare av ombudsmannen Lundström, kommendörkaptenen av 1. graden Montelius, nuvarande statssekreterare Thunborg, krigsdomaren professor Wetter i Uppsala, vice krigsdomaren Wilhelmsson, vilken för närvarande är ersättare för militieombudsmannen, och överste Brinck. Jag har nämnt dessa namn för att visa att, särskilt vad gäller krigsdomare och militärer, verkligt sakkunnigt folk biträtt vid denna utredning.
I tionde paragrafen som nu är föredragen gäller det att reglera i vad mån krigsmän må sammankomma till överläggning. Det är en mycket gammal fråga. Jag har varit med vid många tillfällen, då krigslagstiftning och krigsdomstolar ha diskuterats. Jag tror att jag kan säga, att därvid på alla håll rått den uppfattningen, att man icke när det gäller krigslagstiftningen skall gå hårdare eller strängare till väga än vad som är alldeles nödvändigt. Vi ha för
