122 Nr 24. Torsdagen den Förslag till lag angående ändring i lagen olycksfall och så länge sjukdomen varar: sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan ett belopp, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt nedan angives (hel sjukpenning).och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; skolande hel sjukpenning utgå med belopp, som framgår av följande tabell:". I motionen li:562 hade hemställts, att "riksdagen måtte besluta ge bestämmelsen angående lagens ikraftträdande följande innehåll: Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949." Utskottet hemställde, A. att riksdagen måtte antaga de genom förevarande proposition framlagda förslagen till 1) lag angående ändring i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete samt 2) lag angående ändring i lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer; B. att motionerna l: 400, li: 216, li:562 och li:563 måtte anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt; samt C. att motionen l: 399 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Reservationer hade avgivits 1) av herr Hagård, utan angivet yrkande; samt 2) beträffande utskottets hemställan under A. 1) av herrar Wistrand, Löfvander, Björkman, Johnsson i Kastanjegården och Carlsson i Bakeröd. Utskottets hemställan föredrogs. Därvid anförde: Herr HAGÅRD: Herr talman! Socialvårdskommittén har ju haft att företaga en översyn även av olycksfallsförsäkringslagen, och det förslag, som här 17 juni 1948 em. om försäkring för olycksfall i arbete, ni. m. föreligger, utgör ett försök till en sådan revision. Denna avser emellertid inte lagen i dess helhet utan endast vissa delar därav. Det har närmast ansetts vara av intresse att med hänsyn till det försämrade penningvärdet åstadkomma en höjning av förmånerna enligt lagen. Däremot hade man inte bort gå in på andra fundamentala delar av lagstiftningen. En så viktig sak som bestämmelserna om karenstiden anser jag för min del bort stå orörda. Däremot har jag godtagit den meningen, att man nu lämpligen kunde gå in för en sådan förändring av lagstiftningen, som införandet av familjetillägg innebär. På den punkten böjer jag mig för den uppfattningen, att det inte 1 denna lagstiftning är möjligt att se bort från en princip, som genomförts inom andra delar av socialförsäkringen, nämligen att ge familjetillägg när så behövs. Man kan emellertid mellan raderna 1 betänkandet läsa, hur svårt socialvårdskommittén har haft att samordna här ifrågavarande gren av socialförsäkringen med den allmänna obligatoriska sjukförsäkring, varom riksdagen fattade beslut år 1946. I de direktiv, som gälla för socialvårdskommittén, heter det allmänt, att en samordning måste försökas beträffande alla olika grenar av socialförsäkringen. När det slutliga beslutet om den allmänna sjukförsäkringen fattades, uttalades emellertid från många håll farhågor, att man inte skulle, med den konstruktion som lagen fått, kunna samordna den med exempelvis olycksfallsförsäkringslagen. Det har också visat sig så gott som ogörligt att därvidlag få till stånd fullständig samstämmighet. På grund av det enhetsbelopp på 3:50 om dagen, som fastställts för den allmänna sjukförsäkringen, har det inte varit möjligt för socialvårdskommittén att beträffande oiycksfallsförsäkringslagen åstadkomma en konstruktion, som sammanfaller med den allmänna sjukförsäkringens. Man har nu visserligen ut
