132 Nr 24. Fredagen den 18 juni lq48. Svar på interpellation ang. tillämpning av sociala arrendelagstiftningens principer å vissa ecklesiastika fastigheter. Nya bestämmelser i ämnet torde med hänsyn härtill knappast kunna tillämpas förrän tidigast från och med år 1950. De administrativa frågor, som domkyrkosakkunniga ha att utreda, äro till stor del av ålderdomlig och svårbemästrad beskaffenhet, och en reform därutinnan har svårligen kunnat forceras fram tidigare. Här föreligga också finansieringsproblem, som kräva ingående överväganden. Jag finner det mycket beklagligt, att dessa administrativa spörsmål skola, på sätt nu nämnts, behöva fördröja den definitiva tillämpningen av den sociala arrendelagstiftningens regler för de av förvaltningsreformen berörda domkyrko- och sysslomannafastigheterna. Eftersom upplåtelsen av lokalkyrkojordarna enligt utredningsmannens förslag i framtiden skulle ske efter i princip samma grunder, som komme att gälla med avseende å domkyrkojordarna och sysslomansboställena, skulle den definitiva tillämpningen av de nya arrendereglerna tyvärr behöva tills vidare anstå även beträffande lokalkyrkojordarna. Även om sålunda en definitiv reglering av de förhållanden, som interpellanten berört, inte gärna är möjlig att åstadkomma beträffande domkyrkofastigheterna förrän om några år, så tycks det dock vara möjligt att redan i år provisoriskt genomföra den sociala arrendelagstiftningens grundsatser beträffande dessa fastigheter liksom även för lokalkyrkojordarna. En undersökning härom har gjorts inom ecklesiastikdepartementet och en promemoria har upprättats, avseende en provisorisk reglering av hithörande förhållanden i huvudsaklig anslutning till Gynnerstedts förslag. I promemorian ha även undersökts förutsättningarna för en förenklad och fristående – samt i så fall omedelbar – tillämpning av de sociala arrendereglerna för lokalkyrkornas jordar. Denna promemoria skall un- derkastas en kompletterande begränsad remissbehandling, vilken torde vara avslutad under sommarens lopp. Skulle mina förhoppningar bekräftas, att det skall visa sig möjligt att genomföra en sådan – åtminstone för domkyrkofastigheterna provisorisk – reglering, som med promemorian åsyftas, är jag för egen del beredd att vidtaga åtgärder härför. Bestämmelser härom kunna i så fall utfärdas i höst. Härpå yttrade – Herr PEHRSSON-BRAMSTORP: Herr förste vice talman! Jag ber att få till herr statsrådet Quensel framföra mitt tack för det svar jag erhållit. Av svaret skymtar jag, att det är ett något livligare intresse inom departementet då det gäller dessa ärenden än vad man kunnat konstatera tidigare. Det har dröjt många år innan någonting har kunnat åtgöras för att för dessa institutioners fastigheter genomföra ett system för utarrenderingen, som icke är annorlunda beskaffat än när det gäller enskilda innehavare, där riksdagen fattat beslut sedan flera år tillbaka. Om dessa institutioner, vilande på gammal kyrklig och kristlig grund, insågo vad som behövdes, när den sociala arrendelagstiftningen kom till, borde man ju, därest deras administativa förhållanden äro så ålderdomliga som det står i svaret, ha kunnat vänta, att de redan på ett väsentligt tidigare stadium gjort en översyn av dessa regler. Det förefaller mig också framgå av svaret, att man skulle kunna tillämpa den sociala arrendelagen även innan slutförandet av denna utredning var klart. Nog förefaller det, som om själva utarrenderingssystemet icke skulle behöva hero direkt av dessa administrativa saker utan att det skulle kunna klaras under en viss övergångstid, tills ett eventuellt beslut kan fattas. Det framgår av svaret, att statsrådet har in
