Fredagen den 18 juni 1948. Nr 24. 133 Svar på interpellation ang. betryggande åtgärder för förvaring av sprängämnen och ammunition. tresse av att det klaras snarast möjligt. Det räknar också jag med. Överläggningen var härmed slutad. §4. Svar på interpellation ang. betryggande åtgärder för förvaring av sprängämnen och ammunition. Chefen för försvarsdepartementet, herr statsrådet VOUGT, erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! l en med andra kammarens tillstånd till mig framställd interpellation har herr Liedberg anfört, att inbrotten för någon tid sedan i de militära förråden för ammunition, sprängämnen och rökmateriel i Sjöbo på ett påtagligt sätt aktualiserat frågan om förvaringen och skyddet av försvarets ammunitionsförråd, samt framställt följande fråga: Anser statsrådet sig kunna medverka till att arbetskraft i sådan utsträckning ställes till försvarsmyndigheternas förfogande att betryggande åtgärder snarast kunna vidtagas för förvaring av de förråd av sprängämnen och ammunition, som finnas spridda över landet? l anledning härav får jag anföra följande. I proposition till 1946 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag angående erforderligt byggnadsprogram för att tillgodose förrådsbehovet för ammunition. I enlighet med överbefälhavarens framställning förordades, att i princip alla ammunitionsförråd skulle förläggas i berg och att friliggande betongförråd skulle komma till utförande endast då förråd mäste förläggas till sådana platser, där berg saknades, och vid små förrådsanläggningar, där bergförråd skulle bli oekonomiska. Vidare framhölls i propositionen, att det vore av största vikt, att förrådsbyggnadspro- grammet skyndsamt genomfördes. Riks(lagen godkände det framlagda förslaget. På grund av svårigheter att erhålla arbetskraft och materiel har emellertid den planerade utbyggnaden av förråden icke kunnat genomföras i den takt, som ursprungligen beräknats. Visserligen ha de friliggande ammunitionsförråden av betong kunnat i huvudsak färdigställas. Men bergförråden, vilka enligt de ursprungliga planerna skulle vara färdiga senast under år 1949, ha blivit avsevärt försenade. De under utbyggnad varande anläggningarna utgöra cirka en tredjedel av hela förrådsprogrammet. Även om samtliga återstående bergförråd skulle kunna påbörjas under sommaren 1948, kan den nuvarande provisoriska förrådshållningen icke vara helt avvecklad förrän under år 1951. På hösten 1947 verkställdes genom försorg av chefen för armén utredning för att utröna de risker, som voro förenade med den provisoriska förvaringen av ammunition. Därvid befanns, att explosions-, brand- och inbrottsrisker förelågo vid åtskilliga provisoriska förrådsplatser. Utredningen ledde sålunda till att de permanenta ammunitionsförråden snarast borde färdigställas och att i avvaktan härpå vissa provisoriska åtgärder måste vidtagas för att minska de förefintliga riskmomenten. Dessa åtgärder utgöras dels av sanering av särskilt riskfyllda förrådsplatser och dels av förbättrat inbrottsskydd och på vissa platser bevakning. Medel ha ställts till förfogande för att vissa åtgärder i angivet syfte skola kunna vidtagas. Trots de avsevärda olägenheter, som äro förenade med den nuvarande provisoriska förrådshållningen, anser jag mig icke kunna räkna med att permanenta förråd skola kunna uppföras i snabbare takt än nyss angivits. Jag kommer emellertid att även i fortsättningen ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga i syfte att påskynda programmets genomförande. Ja: vill slutligen nämna. att – zm
