138 jnr 24. Fredagen den 18 juni 1948. Svar på interpellation ang. rätt för skoldistrikt med lägre skolformer att vid införande av det sjunde skolåret anställa särskild lärare för en centraliserad sjunde klass, m. m. relsen ansett, att kostnaderna böra slås ut på de lärjungar, som beröras av skolförbättringen. Och oftast ha även dylika fall med nyssnämnda beräkningsgrund kunnat medgivas. Sedan den 1 juli 1947 har skolöverstyrelsen enligt verkställd undersökning fastställt 426 organisationsplaner. Beträffande 164 (39 %) av dessa ha – i enlighet med distriktets förslag – intagits bestämmelser om sjunde klassens centralisering till skola av A-form från samtliga skolor i distriktet och för 28 (6,5 %) sådan centralisering från vissa skolor endast. I 198 (46,5 %) fall har den fastställda organisationsplanen innehållit bestämmelser om annan centralisering, d. v. s. att sjunde klassen centraliserats till B1-skola, eller att samordning skett av skolor till högre form eller att skolor indragits för att åstadkomma skolformsförbättring. Centralisering, som haft till följd att ny lärartjänst måste inrättas, har förekommit i 14 fall och godtagits. Avslag beträffande centralisering av sjunde klassen har förekommit i endast ett par fall för viss skola inom ett distrikt. Vid detaljbehandling av skolskjutsansökningar ha i ytterligare några fall bidrag förvägrats vid för stora kostnader och för litet lärjungeantal i den egna skolan. De uppgifter, som jag sålunda lämnat om gällande föreskrifter och nuvarande praxis inom skolöverstyrelsen, tyda ju inte på att skolmyndigheterna äro restriktiva i fråga om bedömningen av centraliseringsplaner. De visa tvärtom, att myndigheterna behandla sådana frågor med stor välvilja och efter av riksdagen godtagna riktlinjer. - Med det anförda torde jag ha besvarat de av interpellanten uppställda frågorna. Härefter yttrade Herr LARSSON i Luttra: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet få framföra mitt tack för interpellationssvaret. Orsaken till att denna interpellation kom fram var ett aktuellt fall i min hembygd, som jag ber att något få erinra om. Det gäller två skoldistrikt i Skaraborgs län, Gökhems skoldistrikt, som har skolformen Bl, och Ullene med B2-skola. I juni månad i fjol hölls på folkskoleinspektörens föranstaltande ett sammanträde med dessa båda skoldistrikt, där man dryftade frågan om en sammanslagning av skoldistrikten. Så småningom enades man om att föreslå en sammanslagning av sjunde klassen till A-skola. Lokal fanns –i Gökhem, där ett skolhus blivit överflödigt genom indragning 1946, och skolskjutsar voro mycket lätta att anordna med: buss.- Skoltiden sammanfaller med de ordinarie busstiderna. Barnantalet i dessa skoldistrikt, d. v. s. medeltalet födda under åren 1935-1947, uppgick till 12 à 13 i båda distrikten; med en variation på 8-17 stycken. Vidare fanns det utsikt till att man skulle kunna få med ytterligare ett skoldistrikt, varigenom barnantalet skulle ökas med 4 à 5 barn per år. I januari skrev man till folkskolinspektören och begärde hans uttalande. Men denne ansåg sig inte kunna tillstyrka framställningen, enär han ansåg barnantalet för litet. Då han själv inte säkert kände vilken praxis skolöverstyrelsen brukade tillämpa vid en sådan här centraliseringsfråga, uppmanade han emellertid skolstyrelserna att uppvakta skolöverstyrelsen. Jag kan här skjuta in den anmärkningen, att det då inte fanns någon centraliserad sjunde klass inom inspektionsområdet. Det gjordes också då förslag om sammanslagning av småskolorna inom dessa distrikt, men detta förslag ansåg sig folkskolinspektören inte kunna tillstyrka, emedan han ansåg att barnantalet skulle bli väl stort, det skulle näm
