lö Nr 24. Tisdagen den 15 juni 1948. Svar på interpellation ang. folkskolans lokalbehov. frukost åt skolbarnen, även om dessa provisoriska anordningar fört med sig extra kostnader för kommunen, som man skulle kunnat undgå, om byggnadstillstånd kunnat erhållas. Dessa extra kostnader äro många gånger rent av bortkastade, när skolhuset i vissa fall, som jag här åsyftar, ändå är sådant, att man snarast möjligt måste bygga om det och i samband därmed få lokaler för skolbarnsbespisningen. Jag har i ett par fall även hört farhågor uttalas för att man, om ingen förbättring på detta område snart sker, skulle bli tvungen att tillgripa varannandagsläsning. Vi ha redan nu duplicering av skolklasser, men i vilken utsträckning detta äger rum, känner jag inte till, ty statistiska uppgifter saknas på denna punkt. Det har dock sagts mig, att man håller på att undersöka omfattningen därav. Med vad jag här anfört har jag velat framhålla, att jag inte finner någon annan möjlighet än att en omjustering av kvoterna vid byggnadstillståndsgivningen vidtages, ty en alltför stor kvot för bostadsbyggande inkräktar på annars rent av nödvändiga byggen. Såvitt jag förstår, ligger saken så till, att det blir vi på landsbygden som komma att få sitta emellan, då det ju där alltid finns någon gammal skola att hålla till uti. När man reser land och rike ikring och hittar skolor under all kritik men sedan i en mellansvensk stad ser ett två och en halv miljonspalats med skolkök och lärosalar för slöjd och annat, som denna stad erbjuder eleverna, då är det emellertid inte utan att man tycker, att den tiden borde vara kommen, då vi skulle försöka få det så drägligt som möjligt även för barnen på landsbygden, ty flykten från landsbygden pågår nu i en takt, som är oroväckande. Det är ju visserligen en annan fråga, men jag menar, att man borde se till, att landsbygdens skolfråga ordnas så, att inte även den blir en bidragande or Ö – sak till att denna omflyttning i vårt land stimuleras. Med dessa ord ber jag att ännu en gång få tacka för svaret på min interpellation. Jag undrar emellertid, om jag får fråga herr statsrådet, huruvida det finns möjlighet att redan innevarande år vidtaga en omfördelning av kvoterna till bostadsbyggande och till uppförande av skollokaler. Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet WEIJNE: Herr talman! Jag skall be att dels med anledning av vad interpellanten sagt och dels med anledning av en undersökning som gjorts, sedan interpellationssvaret avfattats, få kompletterra min framställning något. Jag vill då erinra om hur radikalt situationen är förändrad på skolbyggnadsfronten. Jag ser här i kammaren närvarande en ledamot av 1934 års folkskolesakkunniga. Dessa sakkunniga framlade förslag om statsbidrag till skolbyggnader. Jag kan inte erinra mig, om det var i slutet av 1934 eller i början av 1935. Frågan var i alla fall uppe vid 1935 års riksdag. De sakkunniga gjorde en undersökning över hela landet angående de aktuella nybyggnadsbehov som då förelågo och kommo till det resultatet, att det akuta behovet av nybyggnader uppgick till sammanlagt 20 miljoner kronor, inte för år räknat utan 20 miljoner kronor i ett för allt. Även om vi tänka på att byggnadskostnaderna då voro avsevärt lägre än nu, så skulle man ändå efter en omräkning till nuvarande byggnadskostnader inte kommit upp till mer än 30 à 40 miljoner kronor. De sakkunniga sade ifrån, att i denna summa inte ingingo kostnaderna för ersättningsbyggnader, som de ansågo omöjliga att beräkna, och följaktligen skulle man naturligtvis i realiteten komma till ett högre belopp. Men man kan i alla fall jämföra dessa 20
