Tisdagen den 15 juni 1948. Nr 24. 15 Svar på interpellation ang. folkskolans lokalbebov. Vidare yttrade: Herr JANSSON i Aspeboda: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet få framföra mitt tack för svaret på min interpellation. Av svaret framgår, att herr statsrådet synes vara väl informerad i denna sak och till fullo inser de svårigheter som äro till finnandes. Statsrådets positiva inställning till hithörande spörsmål framgår av det lämnade svaret, och därför skulle jag måhända ha kunnat nöja mig med att endast uttala min tacksamhet. Då emellertid frågan är uppe, skall jag be att få säga ännu några ord. Av tillgängligt siffermaterial framgår, att läget redan nu är mycket bekymmersamt, och om utvecklingen kommer att fortgå så som den nu gör utan att några särskilda åtgärder vidtagas, torde vi inom kort stå inför en situation som torde kunna betecknas som minst sagt prekär, för att inte säga en ren katastrof. Orsakerna till detta läge kunna sökas på olika områden men sammanhänga till största delen med det krisläge vari vi befinna oss och som vi hoppas så småningom skall ge med sig. Jag skall inte ta kammarens tid i anspråk med att uppräkna dessa orsaker utan endast peka på en orsak som är av ett visst intresse och som kanske har stor skuld till att man ser så mörkt på framtiden som vi göra i dag. Enligt uppgifter som jag erhållit skola under tiden från och med den 1 april 1948 fram till den 1 juni 1949 byggas 39 750 bostadslägenheter. Om man räknar med att varje lägenhet drar en kostnad av cirka 25 000 kronor, blir det ungefär en miljard kronor. Då bostadsbehovet är mycket stort i speciellt städer och tätorter och följaktligen en stor bostadsproduktion just där kommer att äga rum, är det självfallet att man inte kan underlåta att på dessa platser, samtidigt som ett bostadsbyggande pågår där, se till, att, som statsrådet säger i svaret på min interpellation, även skolans lokalfråga blir löst. På ett ställe utanför Stockholm pågår i sommar ett bygge, som jag nyligen sett på. Man skall där bygga hus med sammanlagt 104 lägenheter, enligt vad tidningarna skrevo häromdagen. Det är fråga om en förort som inte ingår i själva Stockholm. De kommunala myndigheterna skola där ha möjlighet att bereda rum för de så att säga rena katastroffallen på bostadsmarknaden. Om jag då gör ett räkneexperiment och antager, att det finns ett skolpliktigt barn i varje familj som flyttar in i dessa lägenheter, så kommer jag till att det behövs minst tre skollokaler för dessa barn. 33 barn i en klass är ju tillräckligt. Här framtvingas då helt naturligt ett skolhusbygge. Men då kommer detta att ske på bekostnad av landsbygdens skolor, även om dessa äro behäftade med mer eller mindre allvarliga brister, såsom framgår av statsrådets svar. Jag får i detta sammanhang erinra om hur det kan gå till, när vi skola byta lärare på landsbygden. Kommer då en sökande och får se hur skollokalen ser ut och att bostaden inte är tiptop, ha vi ingen utsikt att få en lärare, utan lärarna söka sig dit, där arbetsförhållandena äro bäst och de bästa bostäderna finnas. Vi ha många gånger resonerat om hur vi skola kunna få en ändring till stånd på detta område. Vad vidare gäller skolbarnsbespisningen, så ha vi på landsbygden i stor utsträckning ännu inte kunnat tillgodogöra oss denna förmån, beroende på att vi inte med bästa vilja i världen haft möjlighet att ens provisoriskt ordna denna skolbarnsbespisning. Som kommunalman har jag fått påstötningar, och jag har hört uttalas, att man, så fort möjlighet gives, kommer att söka sig från kommunen till en plats, där de kommunala myndigheterna bättre tillgodose medborgarnas behov. Vi ha försökt att provisoriskt ordna med skol
