Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 27 Ersättningen för riksdagsmannauppdragets fullgörande. bland partierna, och låt mig också säga den nuvarande riksdagsmajoriteten, som jag för min del ogillar och måste ogilla – det ligger i sakens natur – men jag vill begagna tillfället att säga, att enligt min mening den svenska riksdagen inte vinner på klankande; vi vinna inte heller på om vi giva anledning till klankande, vilket vi många gånger gjort. Jag erinrar i det avseendet blott om voteringssiffrorna från många kvällar här. Det gäller för oss att vårda oss om vårt anseende, men det gäller också för allmänheten att göra klart för sig, att den svenska riksdagen är en samling personer, som känner sitt ansvar och som vill göra sitt bästa för att vårda sig om sitt anseende. Herr talman! Jag har velat begagna tillfället att framhålla, att den svenska riksdagen dock är en samling personer, som så ryktar sitt värv att den förtjänar aktning mer än ovederhäftigt klankande. Herr NILSSON i Göteborg: Herr talman! l nuvarande läge är det inte anledning att så mycket orda om herr Dicksons hugskott. Frågan om riksdagens arbetsformer är ju föremål för behandling, och därvidlag kommer ju också arvodesfrågan före. Under sådana förhållanden har jag ingenting annat att säga än att jag yrkar bifall till utskottets förslag. Herr DICKSON: Herr talman! Med anledning av herr förste vice talmannens inlägg nu måste jag med all den respekt jag har för honom säga, att jag har svårt att förstå honom. Han byggde sitt anförande på teorien att det är en svaghet att ta råd. Jag har för min del alltid föreställt mig att det är en mycket stor förmån och styrka att kunna ta råd av kloka personer och det framför allt när det gäller en själv, i vilket fall man ju har svårt att vara fullt objektiv. Jag finner den föreliggande frågan vara av så elementär vikt, att jag ämnar begära rösträkning och det om jag så skall bli ensam, men jag gör det för att freda mitt samvete. Herr Nilsson i Göteborg säger, att frågan inte är aktuell. Det må vara hänt, men varför skall man inte kunna ta ställning till saken redan nu, när det har signalerats att riksdagsmännens arvodesfråga kommer att tagas upp vid nästa riksdag. Det kunde väl vara skönt att då ha denna procedur undangjord, så att man sluppe den andliga tortyr, som vi fingo vara med om senaste gången det var fråga om riksdagsmännens arvoden. Herr talman! Jag yrkar fortfarande bifall till motionen. – överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till den i ämnet väckta motionen; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Dickson begärde emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes: Den, som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 28, röstar Ja; Den, det ej vill, röstar Nej; Vinner Nej, har kammaren bifallit den i ämnet väckta motionen. Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav, att han funne flertalet av kammarens ledamöter hava röstat för ja-propositionen. Herr Dickson begärde emellertid rösträkning, vadan votering medelst omröstningsapparat verkställdes. Därvid
